Existentiell ensamhet och ledsenhet hos ungdomar

Forskning visar att upplevelser av ensamhet och ledsenhet är vanligt förekommande hos ungdomar, och att ledsenhet och ensamhet hänger samman. Ungdomstiden är förenad med stora förändringar kopplade till kroppen, identiteten och relationer, och kan beskrivas som en övergångsfas mellan barndom och vuxenliv.

Studier med vuxna personer har visat att existentiell ensamhet uppstår i just övergångsfaser och när människor är i särskilt utsatta situationer. Då kan känslor av meningslöshet uppstå, liksom upplevelser av att vara fångad i sin kropp, att inte känna sig sedd och hörd, samt att känna behov av både frihet och samhörighet.

För att belysa hur existentiell ensamhet kan upplevas av ungdomar är det av vikt att låta ungdomar själva komma till tals; att genom ett personcentrerat förhållningssätt låta deras berättelser ligga till grund för förståelsen av detta allmänmänskliga fenomen. Den kunskap som då skapas skulle kunna användas i mötet och i det hälsofrämjande arbetet med ungdomar, och förhoppningsvis få positiva effekter på ungdomarnas hälsa och välmående.