Anhörigkonsulenters erfarenheter av att uppmärksamma och bemöta anhöriga i sorg i samband med att en närstående avlidit: En kvalitativ intervjustudie

Bakgrund: Förlust och sorg innebär att den som drabbas mår psykiskt
och fysiskt dåligt och det finns risk att utveckla ytterligare ohälsa. Det
är betydelsefullt att uppmärksamma anhörigas behov av stöd i sorgen
när en närstående avlidit, men det är oklart om vuxna anhöriga får det
stöd de behöver. Sveriges kommuner har enligt lag skyldighet att ge
stöd till anhörigvårdare som vårdar närstående i hemmet. Ett sådant
stöd är anhörigkonsulenter i kommunen.

Syfte: Syftet var att utforska erfarenheter hos kommunens anhörigkonsulenter
av att uppmärksamma och bemöta vuxna anhöriga i ordinärt
boende som drabbats av sorg i samband med att en närstående avlidit.

Metod: Data samlades in genom individuella intervjuer med tio kommunanställda anhörigkonsulenter från Skåne och Blekinge. Intervjuerna
analyserades induktivt med kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Vid analysen utvecklades ett huvudtema, fyra teman med tillhörande subteman. Huvudtema: I samtalet se, lyssna på, ge tid, bekräfta och stödja de anhöriga framåt i sin individuella sorgeprocess samt erbjuda annat stöd utifrån behov. Teman var: (i) Att se och notera de anhörigas sorg; (ii) I mötet samtala om närståendes död och sorgen (iii) I mötet stödja sorgeprocessen framåt; (iv) Erbjuda övriga stödformer efter behov.

Slutsats: Ur anhörigkonsulenters perspektiv är sorgeprocessen individuellt
unik och utrymmet att samtala om sorgen verkar vara begränsad i den anhörigas vardagliga kontakter. Väntesorg ansågs som en stor del i sorgeprocessen och viktig att uppmärksamma. Anhörigkonsulenterna uppmärksammar anhörigvårdares sorg, erbjuder individanpassat stöd, stödjer de anhöriga framåt i sin sorgeprocess och lotsar vidare till andra professioner vid behov. Anhörigkonsulenter uttrycker att deras roll behöver tydliggöras i kommunen och efterlyser riktlinjer om hur anhörigstöd ska se ut och fördelas.