Att bedöma autentiska uppgifter: en rapport om utmaningar och möjligheter vid bedömning av förväntade läranderesultat i högre utbildning

I Sverige infördes en ny utbildnings- och examensstruktur i juli 2007, då en ny högskoleförordning trädde i kraft. Denna nya struktur innebär bland annat ett resultatbaserat perspektiv på utbildningen. I enlighet med detta, förväntas svenska lärosäten upprätta kursplaner för alla sina kurser, där man med konkreta och examinerbara läranderesultat (eng. learning outcomes; se t.ex. Adams, 2004) anger vad studenterna förväntas kunna vid godkänd kurs. Motsvarande gäller för högskoleförordningen, där det anges vad studenterna förväntas kunna vid erhållen examen. Dessa förväntade läranderesultat ska dels omfatta de mål som specificeras i högskoleförordningen för den aktuella examen, dels de eventuella mål som lärosätet har specificerat för respektive examen, ämnesområde och inriktning.

En viktig fråga i relation till ovanstående är hur man vet att de förväntade läranderesultaten verkligen realiseras. Enligt European Network for Quality Assurance in Higher Education ska överensstämmelse mellan förväntade och förverkligade läranderesultat kvalitetssäkras på flera nivåer, både internt och externt (Standards and Guidelines for Quality Assurance in the European Higher Education Area, 2009). Samtidigt karaktäriseras svensk högre utbildning av starkt decentraliserade bedömningspraktiker. Externa examinatorer är inte tillåtna och annan metodik för att åstadkomma större likvärdighet i bedömningen av examensmålen har inte utvecklats. Istället ges ett separat betyg för varje enskild kurs och ingen aggregering eller sammanvägning av kursbetyg är möjlig. Examinationsformerna utvecklas i nära samspel med undervisningen och särskilda resurser för examinationen avsätts vanligen inte (Lindberg-Sand, 2011).

Vi har således en situation där examination av läranderesultat sker i ett ytterst decentraliserat utbildningssystem, och där det oftast faller på examinatorerna att – inom ramen för enskilda kurser – både avgöra huruvida de förväntade läranderesultaten realiseras samt uppskatta bedömningens kvalitet och relevans. Även om inte examensmålen prövas direkt, utan konkretiseras och relateras till innehållet i respektive kurs, ställer ovanstående höga krav på lärarnas bedömningar. Detta bland annat eftersom målen ofta är såväl omfattande och mångdimensionella, som bestående av komplexa kunskapsformer (t.ex. värderingsförmåga och förhållningssätt). Vidare uttrycks läranderesultaten, för att vara direkt utvärderingsbara, i termer av observerbara handlingar. Bedömning av handling (s.k. "performance assessments") ställer emellertid delvis andra krav på lärarnas bedömningspraktik än traditionella kunskapsbedömningar. Även om övergången till ett resultatbaserat läroplanssystem har som yttersta syfte att förbättra utbildningen, är det således svårt att avgöra vad förändringen kan tänkas innebära för kvaliteten på bedömningar och betygssättning. Hur kan de komplexa kunskapsformer som anges i examensmålen examineras? Vilka utmaningar står man inför? Och vilka möjligheter står till buds? Det är dessa frågor som föreliggande rapport handlar om.