Begreppet estetiska lärprocesser som musisk-motoriska lärprocesser?

Begreppet estetiska lärprocesser är i viss mån etablerat inom forskning men framförallt inom högskolans pedagogiska praktik. Begreppet är dock svårhanterligt och  för lite utforskat med pragmatisk konsekvens för en skolkontext. Musik som estetik associeras exempelvis med sinnlighet och de sköna konsterna, vilket riskerar attbli en skön anakronism när utbildningen rationaliseras och marknadsanpassas. Estetik på traditionell grund har framförallt en funktion som symboliskt språk där människor får syn på sig själva. Denna funktion har fortfarande stor betydelse i en lärarutbildning som vill skapa plats för upplevelser och personlig utveckling för de kommande eleverna och barnen i förskolan. Jag ser dock ett behov av att utvidga musikämnet för barn och ungdomar mot en pragmatisk och samtida inriktning.Det som föregår begreppskonstruktionen (musisk-motorisk) i fråga, är det nya intresse för musik-och idrottsämnet som uppmärksammas av hjärnforskare (se exempelvis Klingberg, 2014). Av denna forskning framlyfts musikaliska aktiviteter som främjar finmotorik och grovmotorik som grund för lärande. Försök görs från hjärnforskningens sida att applicera dessa nya rön i pedagogisk teoribildning,men detta senare fält måste närma sig dessa ofta välfinansierade forskningsrön utifrån sin egen begreppsbildning. Det är därför intressant att från en pedagogisk horisont närma sig hjärnforskningens resultat i ett musikpedagogiskt/pedagogiskt sammanhang. Begreppet ”musisk-motoriska lärprocesser” visar exempelvis hur aktiviteter integrerar motorisk kunskap i kroppen och lägger grund för kognition. Pedagogikämnet står idag och identifierar sig mot större begreppsbildningar som utbildningsvetenskap, men är självt till sin natur tvärvetenskapligt med ursprung inom bland annat inlärningsteori, socialpsykologi samt utvecklingspsykologi.Jag ser det därför som angeläget att diskutera hur pedagogiken håller sig fortsatt tvärvetenskaplig mot nya områden: i vår tid mot hjärnforskning som undersöker musikens funktion som grundläggande för högre kognition, och att vi sätter pedagogiskt fokus på aktiviteter som har värde för barns kognitiva, sociala och fysiska utveckling. Detta bör tydligt ta plats i lärarutbildningens musikundervisning, framförallt mot yngre barn, genom vetenskapliggörande som är rykande aktuellt och angeläget för en utvidgad förståelse för ämnets betydelse i barns utveckling.