Digitalisering som diskurs i svenskämnet

Den svenska nationella digitaliseringsstrategin för skolan ska vara uppfylld 2022. I strategin ingår revidering av läroplanen och omfattande satsningar på kompetensutveckling. Resultaten från en studie på en medelstor högstadieskola av lärares beredskap för digitalisering och multimodalitet i undervisningen (Magnusson, 2018) visar att starkt fokus läggs på betydelsen av goda förutsättningar i infrastruktur och teknisk, att lärarnas kunskaper och beredskap varierar starkt, att undervisningen och elevernas arbete domineras av verbalspråklig skrift samt att digitaliseringens nytta bedöms olika av lärarna och därav används med skillnad i frekvens och syfte (jfr Davis, 1989). I undervisningen i svenska som L1 och L2 relateras den bedömda nyttan till lärplattformarnas uppfattade användarvänlighet och lärarnas och elevernas tekniska kompetens vilket resulterar i att digitalisering och multimodalitet blir en fråga om att använda digitala verktyg som ersättning för papper, penna och böcker.  Dessa resultat utgör bakgrund till den fortsatta studie som presenteras här. Studien undersöker hur svensklärare talar om digitalisering och multimodalitet i relation till svenskämnet och har som syfte att bidra till förståelsen av de utmaningar som digitaliseringen av undervisningen i svenska möter. Materialet består av transkriptioner av en lärargrupps samtal om elevers digitala multimodala textproduktion och av en fokusgruppintervju som behandlar erfarenheter av digitaliseringsarbetet. Analysen tar sin utgångspunkt i multimodala och medieekologiska perspektiv och använder kritisk diskursanalys för att undersöka lärarnas språkbruk. Den påbörjade analysen visar på olika attityder till digitalisering av svenskämnet vilket diskuteras utifrån Lankshear och Knobel (2011) och Marner och Örtegren (2013). Flera av lärarna uttrycker digitalisering i motsättning till det som uppfattas som svenskämnets innehåll och som något som utmanar deras identitet som svensklärare eftersom digitaliseringen uppfattas som grundläggande nytt i deras kunskapsbas. Detta diskuteras utifrån Cochran-Smith och Fries (2005) och relateras till ett medieekologiskt perspektiv med hjälp av Biesta och Tedders (2007) arbete om lärares agency ur ett ekologiskt perspektiv.