Existentiell ensamhet hos ungdomar

Bakgrund
Ungdomstiden är förknippad med olika, ofta motstridiga, känslor och upplevelser. Studier har visat att den psykiska ohälsan bland ungdomar ökar. Psykisk ohälsa kan ta sig kroppsliga uttryck och är dessutom relaterad till ledsenhet och ensamhet. Studier bland vuxna som fokuserat på en djup form av ensamhet, existentiell ensamhet, visar att existentiell ensamhet ofta uppstår i samband med övergångsfaser. Ungdomar genomgår kroppsliga och relationella förändringar i övergångsfasen mellan barndom och vuxenliv, och det är därför troligt att även de erfar existentiell ensamhet. Syftet med denna studie var därför att undersöka ungdomars erfarenheter av existentiell ensamhet.

Metod
Individuella berättande intervjuer med 16 ungdomar i södra Sverige (medianålder 17,5). Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys.

Preliminära resultat
De preliminära resultaten visar att ungdomarna har erfarenheter av existentiell ensamhet i form av utanförskap och mellanförskap och att existentiell ensamhet
är förknippat med att kunna eller inte kunna dela sina innersta tankar och känslor med någon. Ungdomarna försöker göra saker för att undvika att vara i det som känns jobbigt, för att på så sätt lindra det lidande existentiell ensamhet innebär.

Slutsats
Ungdomarna beskriver smärtsamma erfarenheter av existentiell ensamhet och de saknar ofta någon att dela sina innersta tankar och känslor med. De önskar att vuxna lyssnar på dem och att de ges utrymme att beskriva sina tankar och erfarenheter. Det är viktigt att uppmärksamma ungdomars existentiella livsvillkor för att kunna främja deras existentiella hälsa och välbefinnande.