I skärlinjen mellan funktionsnedsättning och mobbning och dessa barns psykiska hälsa

Vi är sociala individer, relationer med andra är drivkraften, det centrala i mänsklig anpassning och också grunden till lycka, vi som människor behöver känna tillhörighet och uppskattning (Rudolph, Lansford och Rodkin, 2016). Att inte få vara med är smärtsamt, att känna att man inte duger kan leda till en maladaptiv utveckling och sämre psykisk hälsa. Att få uppleva att man aktivt exkluderas, att man knuffas, eller kallas namn, sådant gör ont och kan skapa långvariga sår i själen. Om detta dessutom sker ofta, att det sker av personer som är mer gillade i den kontext man är i, eller att de är flera skapar också en känsla av maktlöshet. Att detta är fallet och att det är något många bearbetar länge kan nog också ses i den mängd med böcker och filmer där offer och förövare på olika sätt porträtteras. Sverige har länge stoltserat med att vi har låga nivåer av mobbning i skolan, lägre än i andra länder. På sistone har andelen individer som upplever att de blir mobbade i svenska skolan ökat (Bjereld, Augustine och Thornberg, 2020). Detta kan bero på flera saker, medvetenhet, hur man mäter, men sannolikt så visar det på en verklig förändring som skett. Detta då svenska studier över lag, användande olika studier och olika definitioner alla pekar på en uppgång de senaste 10 åren (Bjereld med fler, 2020), även om ökning är från låga nivåer och Sverige fortfarande ses som ett föredöme rörande frågor rörande mobbning (UNESCO, 2019).