Livsvärldsfenomenologi i ljuset av icke-affirmativ pedagogisk handlingsteori

Livsvärldsfenomenologin är en fruktbar utgångspunkt för att beskriva praktiskt pedagogiskt handlande genom att den tar utgångspunkt i elevernas och lärarnas levda värld och erbjuder ett språk för att hantera denna. I svensk och nordisk forskning har ansatsen inspirerat till mycken empirisk pedagogisk forskning. Trots sin styrka är utgångspunkten i den här artikeln att livsvärldsfenomenologin inte på ett tillfredsställande sätt teoretiskt förklarar undervisning och lärande. För att svara mot de begreppsliga krav som pedagogiken som vetenskap ställer finns ett behov att bättre förklara hur den lärande människan kan komma att överskrida sin livsvärldsbaserade socialisering. Lika viktigt är att förklara vilken betydelse och roll det pedagogiska handlandet ska tilldelas i den processen. Det här kapitlets vetenskapliga kontribution består därför i att granska hur den icke-affirmativa pedagogiska handlingsteorin (Benner, 2015; Uljens, 1998; Uljens & Ylimaki, 2017) kan användas för att precisera och vidareutveckla den livsvärldsfenomenologiska lärandeteorin. En sådan diskussion har inte förts i tidigare forskning på området.