Existentiell ensamhet under ungdomstiden – en studie om ensamhet, stöd och professionellas roll

Mitt doktorandprojekt handlar om existentiell ensamhet hos ungdomar – en djup och ofta smärtsam känsla av att vara avskild från andra på en existentiell nivå. Min forskning syftar till att öka förståelsen för denna ensamhet, hur den påverkar unga personer och vilka stödinsatser som kan vara hjälpsamma. Jag undersöker också hur existentiell ensamhet diskuteras i sociala medier och om samtal i en skolbaserad intervention kan vara ett sätt att ge stöd.

Kort bakgrund. Ungdomstiden är en period av förändring. Identiteten formas, relationer förändras och framtiden känns ofta osäker. I denna process kan existentiell ensamhet uppstå – en känsla av att vara ensam i sin egen existens, skild från andra på ett djupare plan. Tidigare forskning har främst studerat existentiell ensamhet hos äldre och sjuka, men unga verkar också uppleva denna typ av ensamhet, särskilt i övergången mellan barndom och vuxenliv. Det finns dock begränsad kunskap om hur unga hanterar dessa känslor och vilket stöd de behöver.

Syfte: Min avhandling är uppdelad i fyra delstudier:

1. Relationen mellan ensamhet och upplevt stöd – Här kommer enkätdata att analyseras för att förstå hur ensamhet och stöd samspelar bland unga personer.
2. Professionellas erfarenheter – Genom intervjuer undersöks hur skolpersonal, kuratorer och andra yrkesverksamma personer upplever hur det är att ge stöd till unga personer som ger uttryck för existentiell ensamhet. 
3. Sociala medier och ensamhet – Här kommer diskussioner om existentiell ensamhet på sociala plattformar att analyseras för att förstå hur unga personer uttrycker och hanterar dessa känslor.
4. Skolbaserad intervention – En intervention där unga personer deltar i filosofiska samtal om ensamhet, för att se om det kan vara ett hjälpsamt sätt att bemöta och hantera känslor av existentiell ensamhet.

Metodologiskt kombinerar jag kvantitativa och kvalitativa metoder, såsom enkäter, intervjuer och diskursanalys.

Förväntade resultat och betydelse. Jag hoppas att min forskning kan ge en ökad förståelse för existentiell ensamhet hos unga personer och bidra till utveckling av bättre stödinsatser inom skolan och vården. Genom att synliggöra unga personers perspektiv och erfarenheter vill jag skapa en grund för mer träffsäkra insatser och strategier som kan hjälpa unga att navigera i sina upplevelser av ensamhet och existentiella frågor.