Min forskning har två helt olika inriktningar - den ena är rent biologisk och handlar om det ryggradslösa djuret björndjur och dess exceptionella tålighet för olika miljöextremer, medan den andra handlar om miljömålsarbetet inom kommunal fysisk planering.

Forskningen om björndjur har bedrivits sedan slutet av 1990-talet och innefattar många olika typer av studier - både teoretiska, laborativa experimentella, fältbaserade, och rymdbaserade (!) – och har berört björndjurens taxonomi, faunistik, fysiologi, genetik, ekologi, och inte minst toleransmönster vid exponering för uttorkning och joniserande strålning. Forskningen har genomförts i nära samarbete med andra forskare i Europa (Italien, Tyskland, Danmark, Norge), men också med andra svenska institutioner (Stockholms universitet, Lunds Universitet, Naturhistoriska Riksmuséet).

Miljömålsforskningen inom kommunal fysisk planering är inriktad på det lokala samhällets möjligheter att ställa om mot ett mer hållbart utnyttjande av naturresurserna. Framför allt är kommunerna i centrum genom sitt ansvar för planering av mark och vatten. Forskningen har i stor utsträckning haft två viktiga policy-begrepp som utgångspunkt – ekosystemtjänster och ekologisk kompensation.

I det transdisciplinära forskningsprojektet ECOSIMP (2013-2017, Naturvårdsverket) undersöktes möjligheterna att tillämpa begreppet ekosystemtjänster i den kommunala planeringen. Kommunala tjänstepersoners syn på begreppet, möjligheter att koppla samman ekosystemtjänstarbetet med kommunernas klimatanpassning utvärderades, verktyg för att arbeta med ekosystemtjänster och klimatanpassning utvecklades, och det transdisciplinära projektupplägget utvärderades. 

I projektet MuniComp (2018-2021, Naturvårdsverket) studerades olika aspekter på ekologisk kompensation i samband med exploatering med fokus på tillämpning inom kommunerna, med syfte att ge riktlinjer för tillämpningen av ekologisk kompensation i Sverige. Ekologisk kompensation innebär att negativ påverkan på miljön från exploatering inom ett område kompenseras genom restaurering eller skapande av nya miljöer inom ett annat område. Projektet innefattade fem delprojekt som bland annat belyste hur modeller för kompensation kan utformas, hur kompensation kan bli mer accepterat bland olika aktörer, och hur den sk. skadelindringshierarkin kan säkerställas inom ett kommunalt planeringsperspektiv. Inom de medverkande kommunerna Lomma och Helsingborg analyserades erfarenheterna av att tillämpa ekologisk kompensation.  

I ett efterföljande syntesarbete (2021-2023) sammanställdes resultaten från sju projekt som ingick i Naturvårdsverkets satsning på forskning om ekologisk kompensation (varav MuniComp var ett), med syfte att ge nationella myndigheter vägledande kunskap om hur ekologisk kompensation tillämpas idag och hur detta styrmedel kan utvecklas för att bättre ge stöd till det nationella miljömålsarbetet.

För att förmedla erfarenheterna från MuniComp-projektet utvecklades 2022 ett webbstöd (www.ekoplankompassen.se) för hur man kan arbeta med ekologisk kompensation i kommunal planering. Webbstödet togs fram i samarbete med organisationen Hållbar Utveckling Skåne och riktar sig till kommuner som vill införa ekologisk kompensation eller utveckla sitt befintliga kompensationsarbete.

Utöver dessa större forskningsprojekt har genom åren också andra projekt kopplade till ekosystemtjänster genomförts, i samarbete med Thomas Beery (HKR) och biosfärområdet Kristianstads Vattenrike.

Som ett led i att förmedla kunskap om hur ekosystemtjänster kan användas i den fysiska planeringen publicerades 2023 boken "Planera för ekosystemtjänster", skriven i samarbete med planarkitekt Per Blomberg.