Jonas Ringström

Min forskning kan placeras inom fältet vetenskapssociologi. Detta innebär att jag är intresserad av att undersöka vetenskapliga praktiker (det vill säga hur vetenskapare arbetar) som en social praktik. Jag är framförallt intresserad av hur vetenskapliga kontroverser uppstår, sker och slutligen försvinner.

Jag forskar kring hur vi kan förstå vetenskapliga kontroversers funktion i den vetenskapliga kunskapsproduktionen. Kontroverser kan förstås som (försök till) "paradigmskiften", dvs som det sätt kunskapsutveckling sker. Men de kan även förstås som sociologiska fenomen, där gränser mellan god och dålig vetenskap skapas, och där interaktionen mellan forskare och externa aktörer (finansiärer, avnämare och så vidare) regleras. Jag är intresserad av frågan av hur dessa två sätt att förstå vetenskapliga kontroverser hänger samman och samverkar.

Ett närliggande forskningsintresse är att förstå hur de förändringar som skett de senaste åren av forskningsfinansieringssystemen påverkat forskningens handlingsutrymme och inriktning. Under de senaste åren har the National Institute of Mental Health (NIMH), en av världens största finansiärer för psykologisk och psykoterapeutisk forskning, förändrat kriterierna för vad man anser vara god forskning (från kriterier som premierade kognitiva modeller, till att nu prioritera neurobiologisk forskning). Ett pågående projekt är att förstå hur dessa förändringar påverkar forskares handlingsutrymme. Vad sker när kriterierna för vad som anses vara värdefull forskning förändras? Hur hittar olika forskare nya vägar att bedriva sin forskning? Och hur kan sådana förändringar förankras i forskarkollegiet?

Jag är doktor i sociologi och arbetar som lektor i sociologi med inriktning kriminologi vid Högskolan Kristianstad. Jag är även programområdesansvarig för det beteendevetenskapliga programmet.