Jag är forskare vid Forskningsplattformen för Hälsa i Samverkan, ämnesföreträdare för omvårdnad, grundnivå, och ledare för forskningsmiljön Människa Hälsa Samhälle (MHS). 

Efter forskarutbildningen ville jag försöka bidra till förändring av verksamheter i en mer personcentrerad riktning. En anknytning till Forskningsplattformen för Hälsa i samverkan erbjöd en möjlighet att göra en djupdykning i deltagarbaserade metoder. Merparten av de forskningsprojekt som jag har varit involverad i efter forskarutbildningen har utgått från forskningsplattformen och haft en deltagarbaserad ansats. Min forskning har vidgats från att undersöka problematik med äldre personers smärta till (a) forskning om vardag och välbefinnande i utsatta grupper, (b) forskning med en deltagarbaserad forskningsansats, samt (c) forskning med ett salutogent förhållningssätt. Datainsamlingsmetoder har främst byggt på metoder för gruppinteraktion i form av fokusgruppsintervjuer, upprepade fokusgruppsintervjuer, Story dialogmetoden, Framtidsverkstäder samt en kombination av olika datainsamlingsmetoder.

Forskning med ett salutogent förhållningssätt

Folkhälsovetenskap är ett annat ämne som det har varit naturligt att samarbeta med i forskningsprojekt som har handlat om hur vi ska kunna engagera och behålla personal inom skola och omsorgsverksamhet. År 2016 fick jag frågan om att ingå i ett forskningsprojekt tillsammans med en forskargrupp som arbetar med arbetshälsa. Detta blev startpunkten för ett givande samarbete med ämnet folkhälsovetenskap och min första djupdykning i det salutogena perspektivet. Salutogenes var naturligtvis inte obekant för mig, men att samarbeta med folkhälsovetare som har teorin djupt förankrad i sig var mycket givande. Sedan dess har jag samarbetat med tre doktorander som nu har disputerat i avhandlingar som har handlat om att ta vara på vad som är positivt i lärares vardag, att involvera personal inom somatisk vård i att använda arbetsmiljöenkäter på ett sätt som är utvecklande och känns meningsfullt samt att undersöka vad det är som gör att personal, som arbetar inom äldreomsorg, går från jobbet och känner sig nöjda.

Avsikten med samtliga dessa projektet är att identifiera faktorer som är väsentliga för personalens välbefinnande. För alla organisationer är det väsentligt att känna till vad som behöver förbättras för att personalen ska trivas och stanna kvar. Men kanske är det lika viktigt att veta vad som redan nu fungerar bra och anstränga sig för att bibehålla detta i arbetsmiljön.

Resultaten från våra studier visar att det är väsentligt att få möjlighet att visa omsorg om de personer som man är där för – oavsett om det handlar om lärare i grundskolan eller undersköterskor i äldreomsorgen. Att kunna gå från jobbet och känna sig nöjd handlar alltså, oavsett kontext, om känslan av att ha fått ge omsorg och att göra det man anser är rätt. Min erfarenhet är att nya lösningar framträder när ett salutogent perspektiv som är djupt förankrat hos forskare inom folkhälsovetenskap integreras med ett personcentrerat förhållningssätt inom omvårdnad.