Forskningsintresse

Ett stort forskningsintresse är vården av äldre personer och hur den kan förbättras på olika sätt. Existentiella behov och existentiell hälsa, oavsett ålder, behöver få mer utrymme i vården. Därför behöver vårdpersonal stöd och utrymme för att vara rustade att möta och samtala om existentiella frågor. Den personcentrerade vården innefattar mötet med den äldre personen/patienten, men arbetssätt, organisering samt ledarskap ingår som viktiga delar för en god vård. Även samverkan mellan olika vårdenheter och vårdnivåer, liksom samarbete med andra professioner viktigt. Dessa är tillsammans med patientens och personalens delaktighet viktiga aspekter för att förbättra och utveckla en hållbar vård, där patientens fysiska, sociala, psykologiska och existentiella behov får utrymme.

Andra forskningsintressen är volontärer och deras möjligheter att medverka i vården samt det personcentrerade ledarskapets betydelse för vården.

Forskning

Jag disputerade 2020 med avhandlingen "Existentiell ensamhet hos sköra äldre personer: Vårdpersonals och volontärers erfarenheter och behov av stöd".

En sammanfattning av avhandlingen

Avhandlingen har belyst vårdpersonals och volontärers erfarenheter av att möta äldre personers existentiella ensamhet, vårdkontextens betydelse samt enhetschefers syn på stöd.

I avhandlingen ingick fyra studier, tre kvalitativa och en kvantitativ. Vårdpersonal (n=61) med olika professioner och från olika vårdkontexter deltog i fokusgruppsintervjuer. Även volontärer (n=32) intervjuades i form av fokusgrupper och tolv av dessa intervjuades individuellt. Därutöver besvarade 136 enhetschefer i vård och omsorg en on-line enkät.

Existentiell ensamhet hos sköra äldre personer tog sig olika uttryck i samband med åldrande, sjukdom och livets slut. Personalens berättelser handlade många gånger om vardagliga situationer i vården och det beskrevs som utmanande och meningsfullt att möta existentiell ensamhet.

Vårdkontexten hade betydelse för vårdpersonalens syn på, och hur de mötte, existentiell ensamhet hos äldre personer. På sjukhus och inom specialiserad palliativ vård relaterades existentiell ensamhet till döende och döden. Även vårdpersonal i hemvård och på särskilt boende relaterade det till döden, men de kopplade främst existentiell ensamhet till livet, både det förflutna och det pågående.

Att bli volontär beskrevs som ett sätt att finna mening och som volontär kände man sig uppskattad, även om det kunde vara känslomässigt utmanade. Att vara volontär lindrade inte bara den äldres ensamhet utan också den egna ensamheten.

Ett av avhandlingens viktigaste fynd var personalens osäkerhet och rädsla inför att samtala om existentiella frågor. Det framkom i personalintervjuerna och bekräftades av enhetscheferna. Relationen till den äldre personen var viktig för både personal och volontärer.

Avhandlingen visar på betydelsen av stöd till personal att kunna fokusera på existentiella frågor om livet och döden och på den potential som finns hos volontärer som ett viktigt komplement i vården av äldre personer.

Avhandlingen ingår som en del  i LONE-studien.

Jag undervisar främst i Sjuksköterskeprogrammet, men även i specialistsjuksköterskeprogrammet i vård av äldre samt är handledare i Masterprogrammet integrerad hälsovetenskap. Utöver programansvaret och undervisning är jag samverkanskoordinator vid Fakulteten för hälsovetenskap.

Jag har en sjuksköterskeexamen från 1992 i Umeå och har arbetat inom olika områden; kirurgi, rehabilitering och dialys. Sedan 2001 har jag arbetat inom kommunal äldrevård och har en specialistsjuksköterskeexamen inom vård av äldre från 2009 vid Högskolan Kristianstad. Sedan 2012 har jag arbetat här på Högskolan Kristianstad.