Jag forskar på hur reflektion kan främja hälsa, kunskapsutbyte och välbefinnande på arbetsplatsen. Jag intresserar mig främst för lärare och hur reflektion inom kollegiet kan bli en positiv resurs. I min forskning har jag ett hälsofrämjande och deltagarorienterat förhållningssätt.

Min akademiska resa har varit krokig och lett mig in på lite olika vägar. Efter kulturvetarlinjen med en fil.kand. i kulturantropologi, och en tioårsperiod i arbetslivet då jag arbetade på Svenska röda korset, tog jag en ny examen i folkhälsopedagogik. Jag valde därefter inriktningen folkhälsovetenskap, vilket ledde till en forskarutbildning som avslutades i maj 2017. Avhandlingen handlade om att undersöka salutogena resurser i grundskollärares vardag samt att undersöka hur en intervention i form av kollegial reflektion kan påverka lärares arbetsrelaterade lärande och välbefinnande.

De båda ämnena som jag har en fil.kand-examen i, kulturantropologi och folkhälsopedagogik, har en sak gemensamt. I både kulturantropologin och i folkhälsopedagogiken utgår den professionella ifrån en grundläggande respekt för dem man möter. Som professionell förväntas man ha en kunskap och en kompetens som på olika sätt kan bistå dem man möter – men kunskapen om vad som är bäst för de olika människorna som man möter, den besitter människorna själva. Inom kulturantropologin talar man om ett emiskt perspektiv. Inom folkhälsopedagogiken talar man istället om empowerment och betydelsen av aktivt deltagande i forskningsprojektet eller den hälsopromotiva interventionen. Grundtanken är dock densamma.

Efter disputationen började jag arbeta på sjuksköterskeprogrammet på Högskolan Kristianstad. Där kom jag i kontakt med samma förhållningssätt som jag arbetat utifrån inom kulturantropologin och folkhälsopedagogiken, men med en annan vinkling och ett annat begrepp: personcentrerad omvårdnad. Samma inifrån-perspektiv som tidigare, men utifrån en annan kontext. Det emiska perspektivet, det deltagarorienterade förhållningssätt och det personcentrerade förhållningssättet har sålunda gått som en röd tråd ända sedan jag började inom akademin i 20-årsåldern.

Efter disputationen har den största delen av min arbetstid ägnats åt undervisning. Lite utrymmer har det dock funnits för forskning. Under 2017-2018 deltog jag i ett samarbete där undervisande lärare på sjuksköterskeprogrammet och bibliotekarier gemensamt genomförde ett forskningsprojekt. Syftet med forskningen var att undersöka förändringar i sjuksköterskestudenters sökstrategier och söktekniker då dessa studenter till övervägande del genomför litteraturstudier som examensarbete.

Under 2018-2019 deltog jag som följeforskare i ett forskningsprojekt angående hälsofrämjande skolutveckling på en gymnasiesärskola. Projektet i stort syftade till att genom olika aktiviteter främja elevernas fysiska och psykiska hälsa samt deras lärande. Pedagogerna på gymnasiesärskolan använde kollegial reflektion som en central del i projektet, och min roll var att följa denna kollegiala reflektion.

Ett forskningsprojekt som befinner sig i ett initialt skede är att tillsammans med kollegor i forskningsmiljön Människa-Hälsa-Samhälle genomföra en meta-studie kring begreppet Delaktighet utifrån olika perspektiv såsom omvårdnad, folkhälsovetenskap samt arbetsvetenskap.