Jag är Docent och biträdande professor i Arbetsvetenskap och forskar och utvecklar områden som samverkan mellan organisationer, organisering och ledning. Jag intresserar mig för vardagens processer och hur vi kan beskriva, förstå, förklara och utveckla livet i organisationer utifrån komplexitet, relationer och språkande.

Hur görs livet? Livet är komplext och mångtydigt där språk, handlingar och tolkningar av dessa utgör processen som visar sig som resultat, effekter och strukturer. I våra komplexa relationer med de andra, en sorts mellanrum, konstrueras livet med det ´material´ vi har tillgängligt. ´Material´ är normer, värderingar, meningsstrukturer och rutiner. Men även emotioner, känslor och identitet samt våra genetiska predispositioner som neuroforskningen idag har kommit långt med att kunna förstå och förklara är inkluderade i förståelse av människans komplexitet. Ett förenklat, men träffande talesätt är; "det enda vi har är våra erfarenheter!" om vi dessa inkluderar normer, värderingar, meningsstrukturer etcetera. Sådana dimmiga fenomen är exempel på det material som vi använder i vårt språkande och handlande tillsammans med andra.

Det materiella är naturligtvis också en del i hur livet görs. Exempelvis tåget med dess tidtabell är också ett ´material´. Vidare ibland är vi ensamma, men även när vi i vår ensamhet tänker vi på och relaterar till de andra. Jag existerar därför att Du finns. Således befinner vi oss alltid i relation till de andra, ett mellanrum där både du och jag konstruerar oss själva.

Forskning utgår ifrån en praktikbaserad sådan som är en gren inom internationell organisations- och ledarskapsforskning (practice based research, PBR) som växt sig allt starkare på 2000-talet. Exempelvis nätverket Strategies-In-Practice. Utgångspunkten är språket och våra handlingar som skapar strukturer i olika former. Därför studeras mikroprocesser som utgångspunkt för att förstå kulturer och institutioner.

Hur görs livet är min övergripande forskningsfråga som jag applicerar på fenomen som exempelvis samverkan mellan organisationer som jag studerat i ett 30-tal projekt under mina 25 år som verksam inom akademin. Utgångspunkten är alltid verklighetens karaktär såsom jag beskrev den ovan. Även min pedagogik utgår ifrån dessa antaganden om verklighetens karaktär. I dess enkla utformning skriver studenterna en berättelse om en egen erfarenhet inom det område som utbildningen avser. Denna berättelse används sedan för att bråka med litteratur och lärare.

Utveckling av kunskap innebär för mig att tidigare teorier och forskning används, men avsikten med dess användning är utveckling och förändring av tidigare teorier och forskning med stöd i insamling av empiriskt material om fenomen som samverkan, ledning, styrning, organisering, hälsa och välbefinnande i organisationer. Teorier har betydelse enbart i dess relation till praktiken, en form av verktyg för att bråka med praktiken!

Mellan 2011 och 2018 var jag ansvarig för kursen skolledarskap på Rektorsprogrammet Linneuniversitetet. Cirka 1100 rektorer och förskolechefer har jag, med utgångspunkt i ovanstående om verklighetens karaktär och användning av teorier, bråkat med. En sådan syn har starkt utmanat gängse föreställningar inom skolvärlden.