Preservice special educators' relational competence

Internationell utbildningsforskning har under de senaste tre decennierna visat att relationen mellan lärare och elev är central för elevers lärande och utveckling, särskilt för elever i svårigheter (Roorda et al., 2017; Lopez & Corcoran, 2014; Sabol & Pianta, 2012). Forskningen har över tid alltmer inriktats på hur goda relationer kan utvecklas genom interventioner (Hughes, 2012). Inom Skandinavisk forskning är begreppet relationskompetens framträdande (Nordenbo et al., 2008; Skibsted & Matthiesen, 2016; Aspelin & Jönsson, 2019). Föreliggande projekt avser att bidra till fältet, med särskilt fokus på specialpedagogisk kontext. Projektets övergripande syfte är att utveckla kunskaper om specialpedagogers och speciallärares relationskompetens samt hur sådan kompetens kan utvecklas i deras yrkesutbildning. Följande huvudsakliga forskningsfrågor har adresserats:

(1) Hur framställs relationskompetens i kursplaner för specialpedagog-/speciallärarprogram?
(2) Hur uppfattar verksamma specialpedagoger och speciallärare betydelsen av relationskompetens i deras arbete med elever i svårigheter, elevernas föräldrar och elevers kamratrelationer?
(3) Hur kan specialpedagog- och speciallärarstudenters förståelse av relationskompetens utvecklas med stöd av videobaserad reflektion?
(4) Hur tar sig specialpedagog- och speciallärarstudenters relationskompetens uttryck i virtuella simuleringar med avatarer?

Forskningsprojekt genomfört med stöd av medel från Vetenskapsrådet, anslag 2018-03785

I en delstudie analyseras kursplaner (n = 142) i samtliga specialpedagog/-speciallärarprogram i Sverige, med fokus på lärandemål (n = 857) (Aspelin & Östlund, 2020).
Resultatet visar att:
- Få lärandemål är relevanta för ämnet.
- Nästan inga mål rör TSR eller relationen pedagog-förälder.
- Få mål rör studentens förmåga till direkt kommunikation/socialt samspel, som är avgörande för utbildning i relationskompetens.
Relationskompetens framstår till stor del som ett negligerat ämne i kursplaner och diskursen har ett snävt fokus.

I en intervjustudie (Aspelin, Jönsson & Östlund, 2020) analyseras speciallärares och specialpedagogers (n = 21) uppfattningar om ämnet.
Resultatet visar att:
- De ser en positiv och stödjande TSR som grundläggande i sitt arbete och relationskompetens som särskilt viktigt i deras profession. ”It means everything”.
- De anser att relationskompetens bl.a. manifesteras genom en bekräftande attityd “här och nu” och genom att bygga förtroendefulla relationer över tid.
I en annan studie (Aspelin, Jönsson & Östlund, 2024) analyseras spec-pedagogernas uppfattningar om relationer till elevers föräldrar och kamratrelationer.
Resultatet visar att:
- De utför ett omfattande, komplext och avancerat relationsarbete även ifråga om dessa relationer.
- Utifrån deras uppfattningar kan relationskompetens förstås som ”metoder” och ”möten”.
- Vad de framför allt betonar är goda relationer i möten ansikte-mot-ansikte.

Interventionsstudie med specialpedagog- och speciallärarstudenter (n = 74) (Aspelin, Jönsson & Östlund, 2021) där videobaserad reflektion används (filmer som vi låtit producera).
Resultatet visar att:
- Studenternas fokus skiftade från undervisningsstrategier och lärandemiljö till samspel; från generell- och grov- till specifik och nyanserad förståelse av relationer.
Resultatet överensstämmer med resultat rörande verksamma lärares relationskompetens (Ewe & Aspelin, 2021).
Resultatet har analyserats med stöd i interaktionistisk teori (Aspelin, 2023). Där diskuteras även varför studenters uppfattningar förändrades så påtagligt genom en enkel och kort intervention, innebörder i deras (förändrade) uppfattningarna och vad detta implicerar för lärarutbildning.

En forskningsöversikt visar på avsaknad av forskning om virtuella simuleringar och lärare-elev-relationen (Lindberg & Jönsson, 2023).
I en interaktions- och intervjustudie (Aspelin, Lindberg, Östlund & Jönsson, 2024) utforskas spec-studenters (n = 41) relationskompetens i avatarkontext.
Resultatet visar att:
- Studenterna uppfattar relationskompetens i relation till (avatar-)elever i termer av a) pedagogiskt förhållningssätt i samspel; b) organisering av samspel.
- Relationskompetens tar sig uttryck i kommunikation med avatareleven via olika grader av ”samklang”, dvs. ömsesidig förståelse och respekt.
- Riktlinjer föreslår att avatarteknik främst bör ägnas åt att utveckla studenters pedagogiska förhållningssätt i samspel med elever.
En annan studie (Jönsson, Aspelin, Lindberg & Östlund, 2024) diskuterar möjligheter och hinder med våra metoder vad gäller utveckling av studenters relationskompetens.