Relationskompetens i högre utbildning

Begreppet hållbarhet har en framträdande roll, och genomsyrar såväl beslutsfattande som policyer och strategier, i dagens samhälle. Ett tydligt exempel på detta är Agenda 2030 där FN uppmanar världens länder att enas runt 17 globala mål för hållbarhet (UNESCO, 2017). De globala målen är fördelade i tre dimensioner; ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet.
Beskrivningen av vad social hållbarhet innebär inom utbildning är dock vid och lämnar stort utrymme för tolkning och det är därför viktigt att begreppet beaktas inom högre utbildning. Ett led i detta arbete är att utöka lärares förståelse för hur lärare bygger goda relationer med studenter och hur det påverkar studenters motivation, engagemang och möjlighet till lärande. Relationskompetens, tillsammans med didaktisk kompetens och ledarskapskompetens, har identifierats som grundläggande lärarkompetenser för studenters möjlighet till lärande (Nordenbo et al., 2008). Kompetensen har dessutom visat sig särskilt viktig i relation till studenter i behov av särskilt stöd (Ewe, 2022) och kan därför anses särskilt relevant i syfte att skapa en socialt hållbar utbildning för alla studenter utifrån kraven på breddad rekrytering och breddat deltagande (SFS 1992:1434). Inom högre utbildning har fokus i relationsforskningen ofta riktats mot akademiska resultat (ex. Hagenauer et al., 2014) eller lärarstudenters relationskompetens (ex. Aspelin et al., 2021) snarare än mot relationskompetens hos lärare inom högre utbildning Mot bakgrund av ovanstående vill vi utveckla en kurs i relationskompetens för lärare inom högre utbildning vilket i förlängningen förväntas öka tillgängligheten i lärandet för alla studenter.