Sepsisscreening ambulanssjukvård

Sepsis är ett tillstånd med hög dödlighet och de som är allra svårast sjuka anländer oftast med ambulans till sjukhus. Infektionspatienter är också en vanlig patientgrupp inom ambulanssjukvården i stort och utgör ca 7 % av alla ambulansuppdrag, varav ca 10 % diagnosticeras med sepsis.

Prehospital identifiering av sepsis är utmanande och flera studier har påvisat att ambulanspersonal identifierar sepsis i liten utsträckning. Samtidigt visar studier att prehospital identifiering av sepsis ger kortare tid till diagnos och behandling på akutmottagningen samt är associerat med en minskad mortalitet. Användande av screeningverktyg tycks öka identifiering av sepsis jämfört med endast ambulanspersonalens kliniska bedömning och även förbättra tid till behandling. Tidig administrering av antibiotika har visat jag ha positiv inverkan för patienter med sepsis avseende komplikationer och överlevnad. Emellertid är evidensläget mer oklart gällande vinsterna med antibiotika administrerad redan i ambulansen.

Värdet av prehospitala blodprover för identifiering av sepsis är sparsamt studerat och evidensläget är oklart. En del studier har gjorts gällande det prediktiva värdet av laktat vilka visar på att förhöjt laktatvärde är associerat med sepsis eller försämrad prognos för patienter med senare konstaterad sepsis. Trots att instrument för patientnära analyser av Leukocytplasmakoncentration (LPK) finns på marknaden sedan många år tycks inga prehospitala studier kring användande av denna teknologi finnas publicerade. En mindre studie inom primärvården pekar på att patientnära analys av LPK kan bidra till bedömningen vårdbehov för infektionspatienter.Samtidigt visas det att när man analyserat LPK och C-reaktivt protein (CRP) på prehospitalt insamlat blod att dessa prov inte har något prediktivt värde gällande behov av sjukhusvård för ambulanspatienter med ospecifika symtom. Det finns också, sen flera år tillbaka, instrument som möjliggör prehospital analys av CRP. Dock tycks endast en feasability-studie vara genomförd (med positivt utfall) och inga studier gällande det prediktiva värdet av prehospitalt CRP vid bedömning av patienter.

Det finns ett flertal olika screeningverktyg som kan användas prehospitalt för att identifiera sepsis. Vissa är framtagna specifikt för sepsis. T.ex. Quick Sepsis-Related Organ Failure Assessment (qSOFA), Prehospital Sepsis Alert Protocol Criteria, The Robson screening tool/Pre-Hospital Servere Sepsis Screening Tool, PreSep score, SIRS och BAS. Andra är mer generella triageverktyg. Exempel på sådana är Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS), National Early Warning Score (NEWS) och Critical Illness Prediction (CIP) score. Att uttala sig om träffsäkerheten för dessa screeningverktyg är emellertid svårt. De är utvecklade för att predicera olika utfallsmått så som mortalitet, sjukhusinläggning och förekomst av sepsis där även definitionen av sepsis varierat (inte minst över tid). Valideringsstudier finns i viss utsträckning, men större studier som jämför fler än enstaka verktyg på samma kohort är få till antalet. CIP, NEWS och qSOFA har i jämförande studier visat sig ha bäst prediktiv förmåga gällande identifiering av sepsis. Gemensamt för alla instrument är att de syftar till att identifiera patienter med sepsis eller förhöjd risk för negativt utfall i form av död, morbiditet eller IVA-vård. Studier kring möjligheten att prehospitalt hänvisa misstänkta infektionspatienter till t.ex. egenvård eller primärvård tycks saknas.

Syftet är därmed att undersöka hur olika blodprover, screening- och triageinstrument predicerar tid till och förekomst av antibiotikabehandling på akutmottagningen, sjukhusvård och mortalitet för patienter vårdade av ambulans med infektionsmisstanke.