Skrivande för lärande och handlingskompetens – samverkan för varaktig utveckling

I projektet arbetar forskare och lärare gemensamt för att undersöka, utmana och utveckla skolans arbete med skrivande i syfte att skapa nya, varaktiga strukturer som främjar elevers kunskapsutveckling och skrivande i olika sammanhang. Projektet ska även bidra med resultat som kan föra forskningen framåt avseende skolskrivande i olika ämneskontexter.

Projektet har sin bakgrund i aspekter av undervisning som rör skrivande och professionsutveckling. Skrivande är en central aspekt av en individs och ett samhälles språk: för att tänka, inhämta och förmedla kunskap, ifrågasätta, argumentera, utbyta erfarenheter med mera. Under det senaste decenniet har svenska elevers skrivförmåga varit ett ämne för offentlig debatt. Nationella och internationella rapporter SKOLFI (2022), PISA (Skolverket, 2023a), PIRLS (Skolverket, 2023b) visar på svårigheter för skolundervisningen att nå uppsatta mål för elevers (läs-) och skrivutveckling och att ge tillräckligt stöd för elevers (läs)- och skrivutveckling (Hermansson et al., 2023). En central utgångspunkt för ett samverkansprojekt är att de behov som adresseras ska finnas i verksamheten. På den aktuella samverkansskolan är utveckling av elevers skrivande ett identifierat behov. Generellt ses skrivande som en generisk förutsättande förmåga för kunskapsutveckling i skolans alla ämnen och lärarnas reflektioner efter vårens nationella prov på den aktuella skolan, att elevers skrivande behöver ges större utrymme i undervisningen, är i linje med vad forskning har identifierat.

I planeringen för samverkansprojektet uttrycks att lärarnas professionsutveckling ses som central i utvecklingsarbete vars syfte primärt är ökad måluppfyllelse i elevgruppen. En skolkultur som genomsyras av synen på skrivande som centralt för tänkande och lärande i skolans alla ämnen kan bidra till utvecklande av skrivpraktiker som bygger på medvetna val av skrivuppgifter utifrån gemensamt utvecklade didaktiska modeller, metoder och arbetssätt i vilka skrivande är centralt i ett F-9-perspektiv. Samverkansskolan har redan erfarenhet av kollegialt arbete och lärarkollegiet är i likhet med många skolor bekanta med den form för professionsutveckling som används brett i kompetensutvecklingsinsatser lanserade av Skolverket som modell för det kollegiala lärandet. Modellen har varit framgångsrik i att skapa rutiner för samtal, men har inte visat sig leda till några varaktiga förändringar i undervisningspraktiken (Andersson et al., 2019). Detta pekar på behov av kunskap om hur arbetet enligt modellen kan fördjupas.

Aktuell internationell och nationell forskning indikerar att lärare behöver tid och stöd för att utveckla undervisning för elevers skrivande i lärandet (ex. Matruglio, 2020; Walldén & Nygård Larsson, 2022; Andersson Varga et al., 2023). Det råder vetenskaplig konsensus om att ett varierat och frekvent skrivande utvecklar skrivförmågor, kognitiva förmågor och kunskaper. Dock betraktas skrivande ofta uteslutande som en allmän eller generisk färdighet med fokus på elevers förmåga att skriva grammatiskt korrekta meningar och följa allmänna dispositionskonventioner (Graham et al., 2020). Med tanke på de varierande krav som ställs på skrivförmåga i olika ämnen, riskerar detta perspektiv att bli kraftigt begränsande, särskilt utifrån projektets teoretiska bas i New literacy studies (Street, 2003), vilket innebär att skrivande är socialt och kulturellt situerat och att textbegreppet är vidgat. Preciserat baseras projektets teoretiska utgångspunkt för skrivande i nordisk skrivdidaktisk forskning: Elevers möte med skolans textvärldar (ex. Liberg et al., 2009), Faglighet og skriftlighed (ex. Christensen et al., 2014) och NORM-projektet (ex. Berge et al., 2016; 2018) vilka ger redskap för att tala om, utforska, utveckla och analysera skrivande i olika ämnespraktiker. Dessa redskap används för att operationalisera projektets teoretiska utgångspunkter, metoder och begrepp i praktiken genom det kollegiala arbetet och i undervisning.

Ett centralt behgrepp i projektet är handlingskompetens vilket utgår från Habermas kommunikationsteori (1988). Inom en given kontext, som skolans, utvecklas specifika normer för kommunikation, som alla aktörer förväntas lära sig och följa. Enligt Berge (1988) utvecklar den enskilde handlingskompetens (s. 55) för att kunna tolka, förutsäga och hantera situationer. Vi använder begreppet handlingskompetens för att beskriva hur skrivande möjliggör handling i olika situationer t.ex. för att utveckla kunskap i skolans alla ämnen genom förståelse för skrivandets potential för att tänka, lära, förstå och att göra sin röst hörd (se Lindh, 2019 s. 90-91). En undervisning som främjar elevers kommunikativa handlande (visavi rituellt och strategiskt handlande) lägger grunden för utvecklandet av handlingskompetens. Genom att involvera elever i kommunikativa skrivhandlingar som syftar till att de får göra sina röster hörda i mötet med olika ämnesinnehåll kan skrivandet bli ett  redskap för kunskapsutveckling, kommunikativt handlande och handlings-kompetens. 

Beroende på vad och i vilket syfte elever skriver, behöver de rustas för att kunna göra medvetna val kopplade till textens innehåll, syfte och mottagare. I No-ämnenas texter behövs ett tekniskt, abstrakt och diskursivt språk, ofta tillsammans med multimodala inslag (Martin & Rose, 2008) medan So-ämnena nyttjar diskursivt skrivande för att till exempel utvärdera källor, jämföra och resonera om orsakssamband (Staf, 2019). För lärares undervisning innebär det att de, oavsett ämne, behöver balansera och anpassa undervisningen i ämnesinnehåll med undervisning om texter, språk och skrivande för att kunna introducera och bygga förutsättningar för olika skrivpraktiker.

Forskning om professionsutveckling har diskuterat utmaningar med att gå från kollektivt arbete, t. ex. enligt den modell byggd på Timperleys (2019) arbete som dominerar i svenskt skolväsende, till varaktig kollektiv förändring (Simon & Ruijters, 2001). I slutrapporten om Läslyftet pekas bland annat på vikten av att utvecklingsarbete ska komma ur praktikens behov, att skapa strukturer för fortsatt arbete, rektors delaktighet och att lärare får rimliga villkor för sitt engagemang (Carlbaum et al., 2019). Även vikten av att lärare och forskare klargör sina roller och förväntningar är vetenskapligt belagt (Carr & Kemmis, 1986).

Syftet med det sökta projektet är att i samverkan med skolans lärare i årkurs F-9 genom fördjupat kollegialt arbete, undersöka, utmana och utveckla skolans befintliga skrivpraktiker och specifika ämnesskrivpraktiker för att skapa varaktiga strukturer i undervisningen för skrivande i kunskapsutveckling och utveckling av elevernas handlingskompetens, nödvändiga för det nutida samhället. Projektet bidrar dels med empiriska resultat avseende elevers skrivutveckling under ett medvetet, varaktigt arbete med skolskrivande i en bred ämneskontext vilket svarar mot ett uttalat forskningsbehov (Gericke et al., 2018) och vidareutvecklingsbehov i tidigare forskning som i huvudsak har ägnats åt språkämnen, dels med kunskap om villkor för samverkansarbete och professionsutveckling. Vidare avser projektet att bidra med ett program för forskningscirklar om skolans skrivpraktiker, gemensamt utarbetat av lärare och forskare, för möjlig spridning i en kombination med senare ansökan om medel för forskningscirklar.  I projektet utforskas följande frågeställningar:

- Hur kan elevers kunskapsutveckling och handlingskompetens utvecklas genom arbete med skrivande som den gemensamma röda tråden i alla ämnen, med särskilt fokus på skolans textrika ämnen?

Frågan knyter an till projektets syfte ur elevperspektiv, dvs. hur elevers skrivande genom projektet kan utvecklas för att stärka deras kunskapsutveckling i olika ämnen genom beprövade skrivstrategier som skapar större tilltro till den egna förmågan och därmed till lärande vilket långsiktigt främjar elevers handlingskompetens.

- Hur inverkar ett utvecklingsarbete kring lärares medvetenhet om och kontinuerliga användning av skrivdidaktiska teorier, metoder och arbetssätt i undervisningen på deras professionella kompetens? 

Frågan knyter an till projektets syfte ur ett didaktiskt perspektiv och professionsutvecklingsperspektiv med fokus på hur lärare tillsammans kan operationalisera och utveckla det dagliga skolskrivandet baserat i ett gemensamt språk och en gemensam didaktik utifrån projektets teoretiska ramverk. Frågan fokuserar lärares möjligheter att göra medvetna didaktiska val i iscensättning av (ämnes)undervisning.

- Vilka kritiska aspekter framkommer i samverkan mellan forskare och verksamma lärare och hur kan de mötas?

Frågan knyter an till projektets syfte ur ett forskningsdesignperspektiv på praktiknära samverkansforskning genom att i processen av samverkan genom medveten planering och utvärdering identifiera vad som ger möjligheter till utveckling och vad som ses som utmaningar. Genom identifikation av så kallade ”kritiska aspekter” förväntas projektet bidra till ökad kunskap om och utveckling av förutsättningar för samverkan i praktiknära skolforskning.