Att arbeta i samverkan – erfarenheter från partneringprojekt i Roslagen och Sundsvall

Det är kostsamt att investera i och bygga ut infrastruktur, men nödvändigt för att säkerställa ett väl fungerande och hållbart samhälle. Ofta har den offentliga organisationen knappa resurser, och det finns inte möjlighet att inom ramen för den befintliga organisationen hantera större utbyggnads och investeringsprojekt. Ett alternativ är att samverka med andra aktörer, både offentliga och privata. Ett sätt att samverka är genom partnering.

Partnering kan beskrivas som en samarbetsform där skillnaden gentemot traditionell entreprenadupphandling ligger i hur relationen mellan beställare och utförare ser ut efter det att upphandlingen har gjorts. I partnering arbetar inte utföraren isolerat från beställaren med ett avtal som grund. I stället har beställare och utförare under projekttiden ett gemensamt ansvar för att säkerställa att projektet utförs i enlighet med parternas intresse och mål – och fokus ligger på problemlösning.

Hittills har partnering använts i begränsad utsträckning i Sverige. Syftet med projektet var att studera hur väl partnering som organisationsmodell fungerar för stora samhällsbyggnadsprojekt med fokus på infrastruktur och utbyggnad av vatten och avlopp inom utvecklings- och omvandlingsområdeni kommuner. Studien har dokumenterat lärdomar från två projekt – ett i Svinninge i Roslagen och ett i Sundsvall.

I rapporten görs en jämförande analys av projekten. En intressant slutsats är att en kultur baserad på gemensamt ansvar och samarbete, det som i litteraturen kallas partneringandan, inte uppstår automatiskt utan tar tid att åstadkomma och kräver ömsesidigt förtroende. I båda de studerade projektens inledande faser förekom det diskussioner när det gällde till exempel rollfördelning och kostnader. I båda projekten har också diskussioner förts kring hur incitamentssystem ska utarbetas och skrivas i avtalen, men inga konkreta slutsatser kan dras förutom att det tycks vara svårt att utarbeta lämpliga incitamentsstrukturer för partneringsamverkan där fokus är på samarbete.

Ytterligare en slutats är att det är viktigt att noga analysera vilka som bör ingå i projektorganisationen. I de fall en aktör bedöms ha inflytande över hur ett projekt fortskrider är det viktigt att låta denna aktör ingå i projektorganisationen eftersom det kan ha positiv inverkan på hur projektet fortskrider och på resultatet av projektet, samt bidra till kunskapsutveckling och förståelse.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att partnering har positiva effekter när det gäller att skapa en flexibel och problemorienterad projektkultur, något som lämpar sig för stora och komplexa projekt där det är svårt att i förväg specificera aktiviteter och kostnader. För att fungera kräver modellen en kultur med inriktning på samarbete och delaktighet samt gemensamt ansvarstagande för projektets utgång.