Att bli en skolelev: en diskursanalytisk studie om meningskapande av barn i behov av särskilt stöd i elevhälsan

Studien är en diskursanalytisk studie av meningsskapandet av barn i behov av särskilt stöd i elevhälsan. Syftet med studien är att finna vilket meningsskapande som görs kring begreppet barn i behov av särskilt stöd i en social praktik såsom elevhälsan. Inte att finna det sanna, utan att fokusera på de utsagor som gör sanningsanspråk och i vilka sammanhang de ingår i. Vidare är syftet att synliggöra vilka diskurser som råder i elevhälsan och finna de maktförhållanden som föreligger. Respondenterna för denna studie är ett elevhälsoteam på en F – 9 skola, teamet består av två specialpedagoger, kurator, psykolog, skolsköterska, studie- och yrkesvägledare och leds av rektor. Teamet är verksamt inom årskurserna 7-9. Resultatet har analyserats utifrån en stegvis process från detaljnivå till en övergripande struktur i fyra nivåer. Resultatet visar att meningsskapandet av barn i behov av särskilt stöd kan delas in i fyra diskurser: förklaringsmodeller till avvikelse, att bli behandlad, förberedelse till handling och vi och dem. Diskurserna överlappar och är beroende av varandra, flyter in och bryter och påverkar varandra. Det gemensamma för diskurserna är hur barnet ska normaliseras till det som utgör normen. Dessa diskurser är således beroende av varandra och påverkar meningsskapandet av barn i behov av särskilt stöd. Diskursen vi och dem utövar även den en normaliserande kraft på eleven, genom den makt som ges elevhälsans professioner att definiera avvikelse, och vara de som anses ha svar, medan de som finns utanför är i behov av de svaren för att kunna behandla eleven. Den officiella makten utgörs av utbildningspolitikens direktiv i form av styrdokument och lagtexter, som genom dessa definierar normen