Bidrar gäss och svanar till övergödning av våtmarker?

Forskningsoutput: Kapitel i bok/rapport/konferenshandlingKapitel i bok

2 Nedladdningar (Pure)

Sammanfattning

• Gäss och svanar förekommer idag i större antal nära fler människor än någonsin tidigare, i Sverige och i övriga Västeuropa.

• De ökande antalen leder ibland till problem och konflikter. På jordbruksmark kan gäss och svanar orsaka kostsamma skador på oskördade grödor. Hårt bete kan också påverka naturlig växtlighet och då bli ett naturvårdsproblem.

• Gäss och svanar är vegetarianer och äter enbart blad, stjälkar, frön och rotdelar från växter, både på land och i vatten.

• Bete på växande grödor kan också skapa intressekonflikter i områden där gäss samlas i stora antal, till exempel vid skyddade och restaurerade våtmarker.

• Samtidigt bidrar gässen med många ekosystemtjänster, bland andra i form av naturupplevelser, jakt och kött. GÄSS OCH SVANAR SOM NÄRINGSTRANSPORTÖRER

• Gäss och svanar har en relativt sett näringsfattig kost och en ganska ineffektiv matsmältning. Därför måste de äta mycket och producerar följaktligen stora  mängder avföring.

• Dessa fåglar hittar mycket av sin föda på land, men vilar en stor del av dygnet  på våtmarker, där de också bajsar.

• Under höst, vinter och vår gör gäss och svanar omfattande dagliga förflyttningar  mellan födoplatser och viloplatser. De blir därmed naturliga transportörer av näringsämnen till våtmarker och sjöar.ÖVERGÖDNING I VATTENDRAG

• Under häckningstiden på sommaren är de flesta gäss och svanar glest utspridda över stora områden, samtidigt som flera arter häckar i våtmarker och sjöar som är naturligt näringsfattiga. Under dessa omständigheter är fåglarnas näringstransport från land till vattenmiljöer en naturlig process som snarast bidrar till ett rikare växt- och djurliv.

• Våtmarker där gäss och svanar samlas i stora antal under höst, vinter och vår  är dock sällan näringsfattiga, och många av dem har redan problem med över- gödning genom näringsläckage från jordbruksmark. Övergödning kan leda till  algblomning, försämrad vattenkvalitet och andra oönskade förändringar i våtmarks- ekosystemet.

• I områden som redan har problem med övergödning kan gäss och svanar göra att problemen ökar. Särskilt känsliga är små vattensamlingar med begränsat till- och utflöde, men också de som sommartid har kraftig avdunstning i kombination med stora antal fåglar.

• En betydande del av den samlade näringstillförseln till våtmarker sker under den tid på året då växterna är inaktiva och alltså inte tar upp näringsämnen. Detta leder till att de senare antingen sedimenterar (och frigörs en annan årstid), eller att de transporteras nedströms och kan orsaka övergödning där.

• Ett räkneexempel visar att 2 000 gäss som uppehåller sig i en våtmark i fyra månader kan bidra med 160 kg kväve och 40–80 kg fosfor. I vilken mån detta är problematiskt beror på hur mycket samma område påverkas av näringsläckage från jordbruk och andra mänskliga källor.

• Kunskapssammanställningen ger exempel på åtgärder man kan vidta för att öka eller minska en våtmarks attraktivitet för gäss och svanar.

OriginalspråkSvenska
Titel på värdpublikationFakta för förvaltare: gäss och svanar
Undertitel på värdpublikationkunskapssammanställning om bete, övergödning, smittspridning och skyddsjakt
RedaktörerJohan Elmberg, Johan Månsson
UtgivningsortStockholm
FörlagNaturvårdsverket
Sidor33-47
Antal sidor14
ISBN (tryckt)978-91-620-8793-7
StatusPublicerad - 2018

Nationell ämneskategori

  • Naturvetenskap (1)

Citera det här