Building study-related relationships: How student relationships and readiness affect academic outcome in higher education

Denna avhandling fokuserar pedagogiskt utvecklingsarbete i högre utbildning,
närmare bestämt diskuteras studenters studieframgång i högre utbildning från två olika perspektiv, studenters känsla av att vara förberedda (readiness) och studenters studierelaterade relationer. Studenter är olika förberedda och deras möte med akademiska studier är beroende av såväl social bakgrund som av vilka erfarenheter de bär med sig. Både känslan av att vara förberedd, och andra bakgrundsvariabler såsom personlighet och social bakgrund är faktorer vi inte kan påverka eftersom det är den ryggsäck studenter bär med sig när de påbörjar sina studier. För att bättre kunna planera och genomföra undervisning som bäst möter olika studenters behov är det viktigt att förstå sammansättningen av studentgrupper i specifika kontexter.

I avhandlingen synliggörs att studenter känner sig väl förberedda när de kommer
till högskolan och de har tilltro till sin egen förmåga. Studenternas känsla av att vara väl förberedda korrelerade dock inte med studieresultat. Tidigare studieresultat (antagningspoäng) var den starkaste prediktorn för studenter med svensk bakgrund men inte för studenter med invandrabakgrund, som också generellt tog färre poäng än studenter med helsvensk bakgrund trots att båda grupperna gav uttryck för att de kände sig lika väl förberedda. En slutsats som dras i avhandlingen är vikten av att lärare är medvetna om gapet mellan att uppleva sig som förberedd och att verkligen vara det och att lärare och bör vara explicita med vad som förväntas av studenterna. En väg att gå vore ett ökat fokus på formativ återkoppling från både lärare och medstuderande, vilket i förlängningen kan ha positiv inverkan på studenternas kunskapsutveckling. Som lärare kan vi inte påverka hur förberedda studenter är för akademiska studier utan måste arbeta med att försöka överbrygga gapet mellan självupplevd och verklig förbereddhet.

Vad som däremot går att påverka är studenternas relationsbyggande som i sin tur har betydelse för hur studenter engagerar sig i sina studier, och därmed också för deras resultat. Hur lärare organiserar studieprogram och undervisning påverkar studenternas möjligheter att både bygga och underhålla meningsfulla och hållbara studierelaterade relationer. Vanligtvis planeras undervisning och interventioner antingen på helgrupps- eller individnivå, men fokuserar sällan på arbetsgruppsnivå (mesonivå), eller på de informella arbetsgrupper studenterna själva skapar i början av sin studietid. Dessa arbetsgrupper som jag i diskussionen har valt att se som semiprofessionella nätverk är en underutnyttjad resurs som vi inte vet mycket om. I avhandlingen diskuteras vidare hur lärare kan resonera för att underlätta för studenter att bygga relationer genom att medvetet variera mellan användningen av studentformerade gruppaktiviteter och aktiviteter där läraren styr vem som arbetar med vem.

Sammanfattningsvis är en slutsats att studenter skapar multiplexa nätverk med några få individer som studenterna skapar både vänskaps- och en arbetsrelation med. Dessa relationer har en positiv inverkan på studenternas studieresultat då kombinationen av socialt och instrumentellt stöd ger synergieffekter när studenterna samlar resurser och samarbetar. Nätverken kan ses som semi-professionella då de är starkt knutna till skolan som arbetsplats och studenterna inte nödvändigtvis umgås privat utan de har sitt sociala sammanhang utanför studentgruppen. Därför är det viktigt att skapa ett socialt sammanhang i och omkring klassrummet för att möjliggöra för studenterna att etablera dessa multiplexa relationer.

En annan slutsats är att nätverken var begränsade i mångfald vilket kan påverka
studenternas kunskapsutveckling negativt. För att öka mångfalden i studenternas
nätverk kan lärare och studieprogram medvetet verka för att studenter från olika
bakgrund arbetar med andra än de vanligtvis arbetar med i klassrummet samt att
samarbetet präglas av respekt och intresse för varandra. Detta kan uppnås genom att styra vilka studenterna arbetar med på ett mer medvetet sätt men också genom att ge studenterna uppgifter som kräver genuint samarbete. Lärare måste också bli mer medvetna om hur de sätter samman grupper och effekterna av dessa val. En mer strategisk mix av high-stakes- och low-stakes uppgifter och mellan självvalda och lärarsammansatta grupper kanske kan öka mångfalden i studenternas nätverk.

Avslutningsvis ger avhandlingen en tydligare bild av styrkan och värdet i
studenternas multiplexa relationer, och att vissa nätverk hämmar studenters
utveckling snarare än gynnar den. Hur och varför är en intressant fråga för vidare
forskning.