Förebyggande och uppsökande verksamhet: Osby kommun

Syftet med rapporten är att redovisa de svar som framkommit vid uppsökande verksamhet föräldre i ordinärt boende i Osby kommun.

Genomförande: Hösten 2007 inleddes en undersökning då distriktssköterskor i Osby kommun besökte och kartlade äldre i ordinärt boende med avseende på deras uppfattning om sin hälsa, medicinering, boendesituation och sociala aktiviteter. Samtidigt genomgicks en checklista för förebyggande av fallrisk, en trötthets/rörlighetsskala användes samt en fallriskbedömning utfördes. Från och med 2010 infördes även ett instrument för bedömning av risken för felnäring.

Resultat: Totalt har 1203 förebyggande hembesök genomförts till äldre personer (medelålder på 81.7 år), varav 56% kvinnor och 44% män. Vid jämförelser mellan män och kvinnor framkom att män var mer beroende i hanteringen av tvätt, laga mat och med att städa. Kvinnor upplevde sitt hälsotillstånd som sämre, hade mer synproblem och mer smärta än männen. Kvinnorna motionerade mer. Männen hade mer hörselproblem än kvinnorna. Kvinnorna var mindre nöjda med tillvaron, tröttare, oftare nedstämda, upplevde mer oro/ångest och sov sämre. Kvinnor hade mer besök eller att andra ringde till dom. Vidare hade kvinnorna mer problem med mobilitet-trötthet och fler hade fallrisk (46.5%, män 39.8%). Fler kvinnor hade följaktligen också vidtagit fallförebyggande åtgärder i hemmet. Totalt hade 218 personer bedömts angående risken för felnäring och signifikant fler kvinnor hade risk för felnäring (82.8% jfr. med män 58.4%). Fler åtgärdsbehov identifierades också hos kvinnor än hos män. Vid jämförelser mellan yngre (79 år eller yngre) och äldre (80 år eller äldre) sågs större hjälpbehov i aktiviteter i dagligt liv, sämre upplevt hälsotillstånd, mer syn- och hörselproblem, mindre nöjdhet med tillvaron, och mer trötthet i den äldre gruppen. Däremot hade de äldsta bättre sömn och mer besök från andra alternativt att fler ringde till dom. Färre av de äldsta hade fast läkarkontakt, fler använde mediciner och fler hade problem med mobilitet-trötthet, hade tidigare fallit och hade fallrisk (34.7% i yngre och 51.0% i äldre åldersgruppen). Följaktligen var det vanligare att fallförebyggande åtgärder vidtagits hemma hos den äldsta åldersgruppen. Fler åtgärdsbehov identifierades i den äldre åldersgruppen än i den yngre. Av de 218 äldre (samtliga var 79 år eller yngre) som bedömts angående risk för felnäring var det 70.5% som hade sådan risk. Totalt önskade flertalet att de, om behovet skulle uppstå, fick fortsatt vård och omsorg i det egna hemmet.

Sammanfattning: Generellt sätt har kvinnor och de äldsta (80 år eller äldre) mer fysiska och psykiska hälsoproblem än män och de yngsta (79 år eller yngre). Således utgör kvinnor och de som är 80 år och äldre särskilda riskgrupper. Det var också i dessa grupper som flest åtgärdsbehov identifierades. Risk för felnäring tycks utgöra ett omfattande problem bland hemmaboende äldre vilket särskilt behöver uppmärksammas.