Fakta för förvaltare: gäss och svanar: kunskapssammanställning om bete, övergödning, smittspridning och skyddsjakt

GÄSSEN I SVERIGE blir allt fler. De flesta gåsarter ökar i antal och med växande populationer ökar också konflikterna mellan samhällsintressen och människor som berörs av gässen. Ändrade flyttningsmönster är ett annat exempel på hur  förutsättningarna för förvaltningen av gäss och svanar påverkas. I den strategi för svensk viltförvaltning som Naturvårdsverket har tagit fram betonas en förvaltning byggd på kvalitetssäkrad kunskap och förvaltningen av gäss är ett bra exempel på vikten av aktuell kunskap när omständigheterna förändras. Viltstrategin beskriver de vägval som Naturvårdsverket avser att genomföra för att utveckla och stärka Sveriges viltförvaltning fram till år 2020. Bland annat ska arbetet med att förebygga skador och andra problem som vilt orsakar utvecklas, tillsammans med övriga berörda organisationer. Strategin betonar också att svensk viltförvaltning ska bygga på den bästa tillgängliga kunskapen och att Naturvårdsverket har ett stort ansvar för att se till att aktuell kunskap kommer till användning. Forskarna Johan Elmberg och Johan Månsson har på uppdrag av Naturvårdsverkets vetenskapliga kommitté för viltforskning gjort en litteraturöversikt om befintlig kunskap om gäss och om framtida kunskapsbehov. Kunskapssammanställningen ligger också till grund för ett större gåsforskningsprojekt under ledning av Johan Elmberg och Johan Månsson, med start 2017. I Naturvårdsverkets arbete med att ta fram vetenskapligt underlag till stöd för viltförvaltningen är gåsprojektet en viktig pusselbit som är tänkt att under de kommande åren kunna ge ytterligare kunskap till en gåsförvaltning i förändring. Författarna svarar ensamma för rapportens innehåll, slutsatser och rekommendationer