Lärares relationskompetens i växelspelet mellan ’Mig’ och ’Jag’. Begreppsdiskussion med stöd i G.H. Meads teori.

I skandinavisk utbildningsforskning används ofta begreppet relationskompetens för att beskriva lärares förmåga att initiera och upprätthålla goda relationer. Bland annat har man undersökt hur lärarstudenters relationskompetens kan utvecklas. Fältet karakteriseras mestadels av empirisk forskning och det har framförts behov av fler teoretiska studier. Föreliggande artikel har två syften. Det första är att diskutera begreppet lärares relationskompetens med stöd i George H. Meads begrepp ’Mig’ och ’Jag’. Det andra syftet är att, med utgångspunkt från begreppsdiskussionen, diskutera resultat från tre interventionsstudier av lärarstudenters uppfattningar om relationskompetens och, mer specifikt, hur studenternas utveckling i de aktuella projekten kan
förstås. I den första diskussionen förstås relationskompetens utifrån fyra perspektiv, som: (i) konkret rollövertagande; (ii) abstrakt roll-övertagande; (iii) direkt respons och (iv) växelspel mellan ’Mig’ och ’Jag’. I den andra diskussionen indikeras att lärarstudenternas uppfattningar utvecklas genom skiften från de första tre perspektiven till det fjärde perspektivet. Det fjärde perspektivet skrivs alltså fram som ett slags syntes; lärares relationskompetens förstås huvudsakligen som realiserad i en snabb, eller hypersnabb pendling mellan ’Mig’ och ’Jag’, socialitet och individualitet. Avslutningsvis kommenteras syntesens teoretiska och praktisk-pedagogiska implikationer.