Sömnsvårigheter inom vård och omsorg: en studie genomförd med hjälp av studenter i sjuksköterskeprogrammet

Syftet med studien var att undersöka förekomsten av sömnsvårigheter bland personer på sjukhus, särskilt boende samt inom hemsjukvård/kvalificerad vård i hemmet (KVH), samt att jämföra sömnen hemma och på sjukhus för de personer som befann sig på sjukhus. Vidare var syftet att högskolestudenter inom sjuksköterskeprogrammet skulle få träning i kritiskt tänkande, reflektion och  att  introducera  evidensbaserade  verktyg/instrument  för  att  underlätta  beslut  rörande patientsäkerhet.

Metod:  Datainsamlingen  utfördes  av  sjuksköterskestudenter  i  kurs  6  och  16  under  deras verksamhetsförlagda utbildning på sjukhus, särskilt boende, hemsjukvård och KVH, 2011. Även kliniska adjunkter/kliniska lärare och personal i verksamheterna medverkade till genomförandet. Studenterna fick genom datainsamlingen träning i att ge information till personal och patient/ vårdtagare, sammanställa resultat från enheten/avdelningen, samt att återrapportera och reflektera över resultaten. Screening avseende störd nattsömn (insomni) och dagsömnighet gjordes baserat på bedömninsinstrumenten The Pittsburgh Sleep Quality Index (PSQI), Minimal Insomnia Symptom Scale (MISS), Scales for Outcomes in PArkinson’s disease – Sleep (SCOPA-Sleep), Parkinson’s Disease Questionnaire-39 (PDQ-39) och Epworth Sleepiness Scale (ESS). Varje sjuksköterskestudent tillfrågade cirka fyra patienter/vårdtagare om att medverka i studien.

Resultat: De på sjukhus och inom hemsjukvård/KVH sover i snitt färre timmar per natt jämfört med de på särskilt boende. Det vanligaste sömnproblemet för alla tre grupper var att vakna under natten och insomni var vanligare på sjukhus och inom hemsjukvård/KVH än på särskilt boende. Det vanligaste problemet under dag- och kvällstid för de på sjukhus och inom hemsjukvård/KVH var att somna under tiden när man tittat på TV eller läst. För de på särskilt boende var det vanligaste problemet att plötsligt somna under dag- eller kvällstid. Vid jämförelse av sömntimmar per natt hemma och på sjukhus bland de deltagare som befann sig på sjukhus skiljde sig sömntimmarna inte markant åt. En något större andel bedömde sin sömnkvalitet som ganska dålig eller mycket dålig under sjukhusvistelsen i jämförelse med sömnkvaliteten hemma. Även insomni var något vanligare att uppleva på sjukhus än hemma. Merparten av deltagarna använde ungefär lika mycket eller mer sömntabletter på sjukhuset än hemma. Majoriteten av medverkande studenter ansåg sig ha fått en bättre vetenskaplig förståelse efter genomförd studie, med en särskilt stor andel hos kurs 16 studenterna. En något större andel avkurs 6 studenterna ansåg sig ha ökat sina kunskaper om sömnvanor/sömnproblem i jämförelsemed kurs 16 studenterna. Åtgärder för att underlätta sömnen hos patienter/vårdtagare som föreslogs utav studenterna fokuserade på personalens bemötande, dokumentation och utvärdering samt miljö och hjälpmedel. Majoriteten av studenterna var positiva till genomförandet av studien, samt upplevde att även patienter och vårdtagare förhöll sig positiva till studien. Det var många som däremot kritiserade att frågorna i frågeformuläret var snarlika och att det saknas frågor om vad eventuella sömnsvårigheter berodde på.

Konklusion: Sjukhusvistelse var delvis associerad med negativ påverkan på sömnen. Generellt rapporterar äldre personer på särskilt boende att de sover ganska bra. Att vara delaktiga i FUSS-projekt bidrar till en bättre vetenskaplig förståelse hos flertalet sjuksköterskestudenter.