”Samverkan är ju hela tiden, överallt”: samverkan som gränsobjekt i akademin

Hur och i vilken omfattning högre lärosäten (universitet och högskolor) i Sverige samverkar med samhället har debatterats i media såväl som i forskningen. Denna artikel belyser den formaliseringsprocess som skett i kölvattnet av nya regleringar och politiska krav på samverkan. I studien analyseras officiella dokument och intervjuer med universitetsanställda vid två svenska lärosäten. Analysen fokuserar på begreppet samverkan som ett gränsobjekt och belyser den mångtydighet som kännetecknar den rådande formaliseringen. Strävan efter definitioner och operationaliseringar av samverkan ger upphov till många specifika och lokala tolkningar; av begreppet som sådant, hur samverkanskompetens ska definieras och hur samverkans genomslag ska mätas. I artikeln diskuteras nackdelarna med formaliseringsprocesser som drivs för långt och som kan bidra till att samverkan förvandlas till ett självändamål.