Samverkan mellan praktik och forskning: en balansgång mellan genombrott och sammanbrott

När praktiker och forskare samverkar kan genombrott ske – kunskap och lösningar kan utvecklas som ingen part når ensam (Beck et al., 2022). Samverkan inrymmer samtidigt utmaningar, som maktobalanser och svårigheter att omsätta forskningsresultat i praktiken (Ketelaar et al., 2024). När processen brister talar vi om sammanbrott – avbrott som får långtgående konsekvenser i relation till mål som kan nås genom samverkan.
Denna studie belyser den inledande fasen av en samverkansprocess mellan forskare och praktiker, med syftet att analysera centrala händelser för förloppet. Processen analyserades utifrån ett forskarperspektiv, där ett reflexivt förhållningssätt som uppmanar till självkritisk reflektion över tolkningar, maktrelationer och motsägelser anammades, och där forskarens situerade erfarenheter sågs som analytiska resurser (se Alvesson & Sköldberg, 2017). Frågeställningarna var; - Hur utvecklas och etableras samverkan? - Vilka händelser och förutsättningar bidrog till genombrott respektive risk för sammanbrott? Studien är en delstudie i ett större deltagarbaserat aktionsforskningsprojekt, där forskningen skulle bidra till ett implementeringsarbete i praktiken. Datainsamlingen gjordes under ett år, genom deltagande observation med dialog, vid ledningsmöten, där implementeringen förberedes och forskningens genomförande diskuterades. Processens förlopp innehöll först genombrott som sedermera följdes av risk för sammanbrott. Riskerna hanterades genom praktisk transformation av Ketelaar et als (2024) teoretiska modell om centrala nyckelkomponenter: 1) delad vision, 2) öppen och ärlig kommunikation, 3) samskapande som en iterativ process. Hanteringen vid riskerna, resulterade i nya genombrott med samstämmiga överenskommelser och produktiv samverkan. Processen relaterades även till Wheelans (2022) grupputvecklingsmodell, då processen innehöll utmaningar som hanterades professionellt för att komma till en stabil och produktiv fas. Lärdom är att praktikernas övergripande mål, att implementera en modell, hade betydelse för samverkansprocessens förlopp. Den initiala fasen av processen hade avgörande betydelse för samverkansförloppet och dess resultat. Genombrott i processen uppstod inte av sig själv eller utan friktion. Samverkan förutsatte förmågor och kompetens bortom den traditionella forskarrollen – en samverkanskompetens.