Sköra äldre personers berättelser om existentiell ensamhet och hur den kan lindras

I denna artikel presenterar vi resultaten från två studier inom LONE-studien, där 23 sköra äldre personer (76–101 år) intervjuades och berättade om sina upplevelser av existentiell ensamhet och om hur upplevelsen lindrades. Den sköra kroppen och att vara beroende av vård i det vardagliga livet var centralt för upplevelsen av existentiell ensamhet. Existentiell ensamhet fanns i förgrunden när de äldre personerna saknade mål och mening, när de inte hade någon att dela djupare tankar och känslor med och när de möttes av likgiltighet. Däremot hamnade existentiell ensamhet i bakgrunden när de kunde bryta negativa tankar och delta i meningsfullt utbyte med andra. Upplevelsen av existentiell ensamhet förblir osynlig för andra så länge man inte pratar om den och det är därför viktigt att ytterligare synliggöra existentiell ensamhet hos äldrepersoner.