Skrivpraktiker i SO, skriftspråklig litteracitet i ett arbetsområde om Lag och rätt i en årskurs 7: Presentation av avhandlingsprojekt

Ett övergripande syfte är att förstå och beskriva vad som karaktäriserar skrivpraktiker i samhällsorienterande ämnen. Studien avgränsas till att undersöka förekomst och användning av skrivande i SO-undervisningen i en årskurs 7, så som det iscensätts i lärarens undervisning, i elevernas skolarbete och utifrån lärarens och elevernas utsagor om skrivandets funktion i den aktuella ämneskontexten. Vad, hur och varför skriver eleverna? Hur blir skrivandet en resurs för eleverna i mötet med ett SO-ämnesinnehåll? Vad styr hur skrivpraktikerna formas i mötet mellan eleverna, läraren, och SO- ämnesundervisningen? Med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv på literacy och lärande riktas intresset mot de skrivpraktiker som framträder i det mönster av skrivhändelser som iscensätts i SO- undervisningen. Teoretiskt rör sig studien inom fältet för New Literacy Studies (Barton, 2007). Forskningsdesignen är inspirerad av projektet Faglighed og skriftlighed (Christensen, Elf, & Krogh, 2014). Materialinsamlingen bygger på etnografiska metoder och består av klassrumsobservationer, intervjuer, loggböcker, enkätstudie och skriftligt material. Triadmodellen, används i analysen för att förstå hur skrivpraktiker formas under inflytande av aspekterna skola, ämne och elev (Christensen et al., 2014). I presentationen diskuteras de skrivpraktiker som framträder i analysen och som kan formuleras utifrån vad som utmärker dem. För att beskriva vilka motiv eleverna har för att skriva används Berges (1988) begrepp strategisk, rituell och kommunikativ handling. Implementeringen av det digitala redskapet och dess betydelse för skrivpraktikerna beskrivs med hjälp av begreppen motstånd, addering och inbäddning hämtade från Marner & Örtegren (2013).