Ängsarealens förändring i norra Skåne med nedslag i årtalet 1910

: en studie av ängens utveckling på sockennivå

Abstract

Under 1700- och 1800-talet genomgick jordbruket omfattande förändringar som bottnade i ett behov av att utöka odlingsmarker men framför allt effektivisera jordbruket. Utvecklingen kom att betyda ett minskat behov av ängsmarker. Enligt tidigare forskning av Skåne var utvecklingen långsammare i de skånska skogsbygderna där ängsbruket vidhölls längre än de andra bygdetyperna.

Studien syftar således till att kartlägga de faktorer som varit särskilt betydande för ängsarealens utveckling i norra Skåne under den industriella revolutionen men även under den agrara revolutionen. För möjligheten att bedriva en övergripande undersökning har ett nedslag i tid gjorts – år 1910. Socknar som endast utgörs av höglänt landskap valdes ut att ingå i undersökningen. Med hjälp av tidigare forskning togs variablerna åker, vallodling, djurhållning och skiftesreform fram. Jordbruksstatistik från varje undersökningsområde i form av sockenareal, ängsareal, åkerareal, skörd från vallodling och antal djur hämtades från BiSOS (Bidrag till Sveriges officiella jordbruksstatistik). Statistik över skiftade byar hämtades från Lantmäteriets söktjänst Historiska kartor. Diverse uträkningar gjordes utifrån statistiken för att jämföra variablernas betydelse för ängens utbredning inom varje undersökningsområde.

I resultatet framgick att åkerarealen haft direkt påverkan på ängsarealens utbredning. Vallodling och djurhållning påverkades av åkerarealens utbredning och var därmed mer indirekt påverkande. Undersökningen av skiftesreformernas påverkan på ängsarealen visade att det inte finns ett samband mellan genomförd skiftesreform och ängsareal inom det höglänta landskapet. Med det inte sagt att skiftesreformerna inte hade betydelse för minskningen av äng. Vidare bekräftade resultatet att laga skiftet varit den dominerande skiftesreformen och att flest skiften genomfördes mellan årtalen 1827–1869.