Att bryta tystnaden ett antal gymnasielärares strategier för att upptäcka och stödja elever med talängslan

Abstract

Dagens utbildningar och arbetsliv ställer stora krav på människors kommunikativa kompetens. Många elever i gymnasieskolan har någon form av talängslan, dvs. de undviker att tala i eller inför en grupp. Utgångspunkten i arbetet med elever med talängslan är en trygg och stödjande miljö.

Denna studie avser att belysa hur ett antal gymnasielärare gör för att upptäcka och stödja elever med talängslan. Den teoretiska ansatsen är lärande i ett sociokulturellt perspektiv. Metoden som använts har en kvalitativ inriktning baserad på intervjuer med sex gymnasielärare i ämnena svenska och samhällskunskap i en medelstor kommun i södra Sverige.

Resultatet visar att det finns elever som kan betraktas som tysta i varje grupp. Lärarna menar att ju färre elever och ju mer tid som läraren träffar elevgruppen desto större är möjligheten att upptäcka elever med talängslan och stödja dem. Studien visar att lärarna, för att uppnå målet att varje elev ska klara en muntlig redovisning i klassen, använder många olika pedagogiska strategier av vilka de flesta har för avsikt att öka tryggheten för eleverna.Specialpedagogen har enligt denna studie ingen framträdande roll i arbetet med att stödja elever med talängslan.