Att vårda patienter med möjlig risk för posttraumatiskt stressyndrom

: Utifrån sjuksköterskans kompetensområde

Abstract

Bakgrund: Mer än två tredjedelar av befolkningen utsätts någon gång för en traumatisk händelse som är tillräckligt stark för att den utsatte skulle kunna drabbas av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Inom all hälso- och sjukvård möter personalen människor med psykisk ohälsa av olika former, inklusive stressrelaterade tillstånd. Sjuksköterskan har möjlighet att i dessa möten identifiera behovet av omvårdnad, stärka patientens egna resurser och skapa möjligheter till återhämtning Syfte: Syftet var att utifrån sjuksköterskans kompetensområde belysa vad som är betydelsefullt vid vård av patienter med möjlig risk för posttraumatiskt stressyndrom. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes, baserad på elva kvantitativa och en kvalitativ vetenskaplig artikel. Resultat: Två kategorier framkom: Identifiering och bedömning av personer med möjlig risk för PTSD, och dess subkategorier kunskaper och verktyg, samt sjuksköterskans åtgärder vid risk för PTSD med subkategorierna debriefing och patientinformation/självhjälp. Resultatdiskussion: En av de funna riskfaktorerna för PTSD visade sig ha ett tveksamt värde, de förebyggande åtgärderna hade inga effekter men uppskattades likväl av patienterna, vilket innebär ett etiskt dilemma för sjuksköterskan. Slutsats: Mer forskning inom detta behövs. Sjuksköterskan bör vara en aktiv lyssnare, bidra med information, och hjälpa patienten att hantera de psykiska påfrestningarna efter trauma.