Barnperspektivet

: i vårdnads-, boende- och umgängesfrågor/-tvister

Abstract

De största konsekvenserna av föräldrarnas beslut att gå skilda vägar bär tredje part i familjen – barnen. Samtidigt är det de som har rätt till en trygg uppväxt och utveckling som skall tillgodoses av föräldrarna. Hur kan barnperspektiv framhållas och inte hamna i skuggan av de vuxnas perspektiv? Finns det klara linjer för hur barnperspektiv ska framhållas? Av vem kan barnen förvänta sig stöd under den svåra tiden? Hur kan den laddade situationen mellan föräldrarna som utspelas i vårdnads, boende och umgängestvister minskas? Syftet med uppsatsen är att utreda vilken ställning barn som grupp har efter lagändringarna i föräldrabalken (FB) 1 juli 2006 i frågor/tvister rörande dem själva gällande vårdnad, boende och umgänge. I samband med det syftar jag också att utreda vem som ger familjen inklusive barnen stöd under den jobbiga perioden och vad som är de yrkesprofessionellas åsikter. Rätten till båda sina föräldrar, genom gemensam vårdnad eller växelvis boende, var och är en del av offentliga retoriken om barns uppväxt. Forskningsresultaten tvingar oss att inse att barn inte mår bra av att vara underställda föräldrarnas rättigheter framför deras skyldigheter och domstolsbeslut, på grund av att barn och föräldrarnas oenighet inte synliggörs och barn har ingen yttranderätt i civilrättsliga mål om vårdnad, boende och umgänge. Jag har valt en kvalitativ design och ett icke- sannolikhets, målinriktad urval, halvstrukturerade intervju med yrkesprofessionella för att undersöka uppsatsens frågor.  Jag har använt rationell val teorin, kognitiva teorin, Meads rollövertagande teori och social konstruktivism teorin för resultatanalys. Man kan konstatera att barn som grupp fick mer inflytande efter lagändringar i FB 1 juli 2006 i frågor/tvister rörande dem själva om vårdnad, boende och umgänge, men detta inflytande är inte tillräckligt för att barnperspektivet inte riskerar att underställas de vuxnas perspektiv. För att förebygga detta behövs först och främst en tydlig definition av barns bästa och riktlinjer för att tolka denna. Tolkning är ett viktigt moment och omfattar barns rättsäkerhet. Tolkningen ska sammanfalla med barns bästa i slutändan men så är det inte alltid idag. Stödet från samhället för kärnfamiljer inklusive barn räcker inte till som både min studie och tidigare forskning har visat.