Den könlöse ledaren

: En kvalitativ studie om genus och ledarskap

Abstract

Detta är en kvalitativ studie vars syfte är att undersöka hur genus ger sig uttryck i ledarskap hos enhetschefer inom socialt arbete. Den frågeställning som vi har valt att undersöka är hur kvinnliga och manliga enhetschefer inom socialt arbete ser på sitt ledarskap. Vi har undersökt hur manliga och kvinnliga enhetschefer beskriver sitt ledarskap, sina ledaregenskaper samt hur de beskriver andras egenskaper. Vi har valt att definiera genus, kön, ledarskap, maskulint, och feminint då dessa begrepp innehåller många tolkningar. Studiens resultat bygger på kvalitativa intervjuer med manliga och kvinnliga enhetschefer inom socialt arbete. Vi anser att det är viktigt att beskriva hur genus ger sig uttryck i ledarskapet eftersom mannen oftast ses som norm vid ledarskap, dock så är socialt arbete sedan år tillbaka förknippat som ett kvinnoyrke. Något som vi har funnit i samband med denna c-uppsats är att informanterna ofta beskrev andra som typiskt manliga eller kvinnliga, men att de inte själva beskrev sig efter samma normer.Nyckelord: Ledarskap,Detta är en kvalitativ studie vars syfte är att undersöka hur genus ger sig uttryck i ledarskap hos enhetschefer inom socialt arbete. Den frågeställning som vi har valt att undersöka är hur kvinnliga och manliga enhetschefer inom socialt arbete ser på sitt ledarskap. Vi har undersökt hur manliga och kvinnliga enhetschefer beskriver sitt ledarskap, sina ledaregenskaper samt hur de beskriver andras egenskaper. Vi har valt att definiera genus, kön, ledarskap, maskulint, och feminint då dessa begrepp innehåller många tolkningar. Studiens resultat bygger på kvalitativa intervjuer med manliga och kvinnliga enhetschefer inom socialt arbete. Vi anser att det är viktigt att beskriva hur genus ger sig uttryck i ledarskapet eftersom mannen oftast ses som norm vid ledarskap, dock så är socialt arbete sedan år tillbaka förknippat som ett kvinnoyrke. Något som vi har funnit i samband med denna c-uppsats är att informanterna ofta beskrev andra som typiskt manliga eller kvinnliga, men att de inte själva beskrev sig efter samma normer.