"Den stora kvarnen drivs av fågelsång"

: en studie av tid i tre av Tranströmers diktsamlingar

Abstract

Den här studien analyserar Tranströmers diktsamlingar 17 dikter, Hemligheter på vägen och Klanger och spår utifrån tematiken kring tid. Detta genom närläsning av dikterna och application av kognitiv lingvistik på metaforerna kopplade till tid. Resultatet av studien är att all tid existerar samtidigt i Tranströmers poesi, enligt T.S. Eliots teori att både dåtid och framtid finns här och nu, vilket syns på diverse historiska aspekter i nuet såsom ordval och porträttdikter. Tiden i dessa dikter tar formen av insekter såsom ett armbandsur och ett fjärilsmuseum. Fåglarna i dikterna vaktar tiden, olika fågelarter har hand om olika tidsperioder och de kan även misslyckas med tiden. Utöver detta kan tiden även ha en rumslighet likt en labyrint, schakt eller sjukhusbyggnader samt att den kan flöda i en nedåtgående rörelse. Vanliga konceptuella metaforer förekommer i Tranströmers poesi men oftast på ett nyskapande sätt som strider mot den allmänna definitionen av tid som kronologisk, linjär och uppdelad i mindre enheter.