Förutsättningar för samverkan mellan grundskola och grundsärskola

: konsekvenser för elever i grundsärskolan

Abstract

Studien består av kvalitativa data med kvantitativa inslag där insamlingen av empiri gjorts genom semistrukturerade intervjuer och webenkät. Syftet med studien var att studera vilka uppfattningar rektorer, undervisande lärare, speciallärare, specialpedagoger samt elevassistenter i grundskola och grundsärskola inom ett län i Sverige har kring samverkan mellan grundskola och grundsärskola, vilka förutsättningar som finns för samverkan mellan skolformerna, och hur det påverkar eleverna i grundsärskolan. Resultatet visade att respondenternas uppfattning kring samverkan är positiv och att det är viktigt med samverkan då det kan stärka värdegrundsarbetet och bidra till ökad förståelse för olikheter, ökad samsyn och kollegialt lärande. Respondenterna framhöll dock att samverkan i sig inte får vara syftet utan att det måste finnas ett tydligt syfte och mål med samverkan som man tillsammans strävar efter att uppnå. Samverkan kan för eleverna i grundsärskolan bidra till ökad måluppfyllelse, utveckling och socialt utbyte. I de fall det är brist på struktur, eller om aktiviteterna inte är anpassade efter elevernas förmåga och behov kan dock samverkan leda till utanförskap och minskad delaktighet. Det uppgavs också att vissa elever kan känna otrygghet om det blir för många olika människor runt dem, och att det kan finnas risk för att grundsärskolans elever blir objekt för att andra ska lära sig om funktionsnedsättningar. Förutsättningar för samverkan är en tydlig ledning vilken är positivt inställd till samverkan, tydliga mål och en organisation med tillräckliga resurser och mötesstrukturer som ger tid och möjlighet till samplanering och kollegialt lärande. Hinder uppgavs av respondenterna kunna vara personalens inställning och attityder till samverkan samt tidsbrist. Resultatet analyserades utifrån sociokulturella begrepp, systemteori och KASAM.