Faktorer som påverkar bankers kreditgivnings- och uppföljningsprocess

Abstract

I media diskuteras ofta bristen på kapital till små och nystartade företag. Banker anses försiktiga eller ovilliga att låna ut kapital till företag som befinner sig i ett tidigt skede eftersom det innebär ett högre risktagande. Småföretagande är det vanligaste sättet att bedriva näringsverksamhet i Sverige vilket gör att bankerna inte kan bortse från denna viktiga kundgrupp.

Syftet med denna uppsats är att förklara vilka faktorer som påverkar bankers kreditgivning och uppföljning till små nystartade företag.

Uppsatsen bygger på en deduktiv metod med en kvalitativ undersökning. Empirin har samlats in genom intervjuer med representanter från fyra olika banker. Anledningen till att intervjuerna genomfördes med olika banker var att kunna påvisa vilka faktorer som påverkar deras kreditgivnings- och uppföljningsprocess.

Elva hypoteser utformades utifrån befintlig teori om kreditgivning och uppföljning. Med hjälp av intervjusvaren kunde åtta av hypoteserna styrkas och de övriga tre förkastades.

De slutsatser som framkommit är att kreditgivningen inte har förändrats sedan bankkrisen på 1990-talet. Det är affärsidén och ledningens kompetens som initialt har störst inflyttande på kreditgivningen till nystartade företag eller en kombination av båda med tyngdpunkt på entreprenörskapet. Undersökningen visade att den nya Förmånsrättslagen inneburit att bankerna flyttat sina säkerhetskrav från företagsinteckningar till fastighetsinteckning, factoring, leasing och avbetalningsköp. Banktjänstemannens intuition har stor betydelse vid första kreditgivningen men inte vid uppföljningen. Relationen mellan låntagaren och långivaren har däremot en avgörande roll vid uppföljningen. Kreditens storlek avgör om den ska omprövas, storleken avgör också på vilken nivå i organisationen kreditbeslutet ska tas.

Bankerna har olika interna ratingsystem. En rating görs av varje företag med hjälp av bankens interna kredituppföljningsunderlag (pm). En annan slutsats är att bankerna använder sin hierarkiska organisation som ett säkerhetssystem både vid kreditgivningen och uppföljningen. Det framkom även att bankerna idag har ett statiskt synsätt på kredithantering.