Fenomenet digitala lärverktyg

: Högstadieelevers uppfattningar om digitala lärverktyg och dess språkliga stöd i undervisningen

Abstract

I litteratur och tidigare forskning framgår digitala lärverktyg som viktiga hjälpmedel för elever med läs- och skrivsvårigheter. Datorn och dess program som rättstavning, talsyntes och tal-till-text kan ha en avgörande betydelse för dem för att nå målen i sin utbildning. Trots detta visar forskning att det är många elever som väljer att tacka nej till användning av datorer. I tidigare forskning finns det få exempel där elevernas röster blir hörda och där man kan ta del av deras tankar och känslor kring digitala lärverktyg och deras inverkan på lärande. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur några högstadieelever med dyslexi och/eller språkstörning upplever användningen av digitala lärverktyg. Studien har genomförts på två skolor i två olika kommuner. Genom en intervjuundersökning har vi fått svar från tio elever. Intervjusvaren sammanställdes och analyserades. Resultatet har sammanställts utifrån fem teman: tillgång, användning, stöd, fördelar och utmaningar. Studiens teoretiska ramverk utgjordes av sociokulturella perspektiv och multimodal teori. Slutsatser som dragits är att eleverna har tillgång till flera olika digitala lärverktyg men de väljer inte alltid att använda sig av alla de har tillgång till. Elever uppfattar att verktygen främst ger dem stöd i läs- och skrivsituationer och möjliggör för dem att följa med i klasskamraternas tempo och göra samma uppgifter som övriga. Utmaningar som eleverna beskriver med verktygen är exempelvis yttre faktorer som teknikstrul och dålig internetuppkoppling, att program som tal-till-text försvårar inkludering då det krävs en tyst plats där inget försvårar ljudupptagningen. Digitala lärverktyg utmanar också när stöd uteblir vid användning av dem.