“Framställs helt onyanserat som ett monster”

: Hur kända svenska män som anklagats för sexualbrott porträtteras i media

Abstract

Studien analyserar tidningsartiklar rörande fem kända svenska män som under de senaste åren anklagats för olika typer av sexualbrott. Dessa män är Paolo Roberto, Martin Timell, Göran Lambertz, Jean-Claude Arnault och Soran Ismail. Studien ämnar att undersöka hur dessa kända svenska män som blivit anklagade för sexualbrott porträtteras i media, samt hur denna porträttering står i relation till medias framställning av offren.De teorier som användes för att besvara frågeställningarna var Nils Christies teori om Ideala offer (1986), Yvonne Jewkes teori om Medier och brott (2015), samt David Sykes och Gresham Matzas teori om Neutraliseringstekniker (1957). Genom en kvalitativ innehållsanalys har urvalet av materialet från fyra tidningsredaktioner analyserats och kodats för att därigenom kunna urskilja genomgående teman som bidrar till porträtteringen, vilka presenteras och analyseras tillsammans med teorier och tidigare forskning. De teman som kunde identifieras benämndes: högstatusprofilen, förnekande av ansvar eller offer, sexualbrottslingen, samt mannen som offer. Analysen av dessa teman i förhållande till teorier och tidigare forskning visar på att media ofta betonar männens höga status och det faktum att männen tenderar att skjuta ifrån sig ansvaret genom att förneka både förekomsten av skada och offer. Vidare framställs männen även som sexualbrottslingar genom att offren får utrymme att tala om händelserna, samt att männen själva kan ses som offer främst på grund av den mediala uppmärksamheten som riktats mot dem.