Geografiska traditionstraditioner

: En studie av de geografiska traditionernas närvaro i kursplaner och hos yrkesverksamma SO-lärare i grundskolans senare del

Abstract

Uppsatsens syfte är att undersöka vilken vikt de geografiska traditionerna ges i den nuvarande och i tidigare kursplaner för ämnet geografi samt hur dessa traditioner visar sig hos aktiva SOlärare i grundskolans senare del i deras syn på geografiämnets beståndsdelar.

Uppsatsen tar avstamp i en redogörelse för Pattisons fyra geografiska traditioner (den rumsliga, den regionala, den naturgeografiska och människa-natur traditionen) med tillägg av den kritiska traditionen som Graves benämner den. Dessa traditioner ligger till grund för granskningen av nuvarande kursplan och för kursplaner för geografämnet under 1900-talets senare del. De olika traditionernas vikt i förhållande till varandra redovisas genom en tabell som sammanfattar kursplansanalysen. Exempel på resultatet är att Människa-natur traditionen har fått en dominerande del i senare kursplaner samt att den kritiska traditionen tillkommit sedan Lgr 80.

Genom intervjuer undersöktes aktiva SO-lärares syn på geografiämnets beståndsdelar. Det empiriska materialet har tolkats utifrån en hermeneutisk ansats. Även om lärarna undervisade i och runtomkring samma centralort blev resultatet att synen skiljer sig från person till person. Dock utmärkte sig vissa traditioner mer än andra. En tradition med stor närvaro var människa-natur traditionen, även den naturgeografiska traditionen var väl representerad i lärarnas syn.