Jämförelse av alternativa fixeringslösningar för humana njurbiopsier

Abstract

Inom klinisk patologi bedöms vävnadsprover under mikroskop, med syftet att fastställa diagnos. Utgångsmaterial är antingen ett helt organ eller en liten bit från det sjukligt förändrade organet. I det senare fallet kallas preparatet för biopsi och dessa tas med hjälp av biopsiverktyg och oftast under ultraljudledning. Njurbiopsier kan tas vid misstänkt transplantatavstötning, av medicinska skäl, vid inflammatoriska tillstånd (nefriter) samt nefrotiska tillstånd. En del av biopsimaterialet fixeras i 4 % formaldehyd för ljusmikroskopisk (LM) bedömning, medan resten transporteras i transportlösningar som Michels- eller Zeus lösning. Det materialet fryses ned direkt för kryostatsnittning, dessa transportlösningar syftar till att bevara vävnaden färsk för immunofluorescens (IF) analys. Problem kan uppstå när materialet som bedöms med LM inte innehåller ett acceptabelt antal glomeruli, där minst 12- 15 stycken krävs för att biopsin skall vara representativ. Om det är alltför få till antalet brukar man tina och formaldehydfixera IF materialet. Morfologin blir oftast dålig och inte lämplig för bedömning. Den enda som man kan göra är att ombiopsera patienten. Detta är kostsamt, obekvämt för patienten och inte helt riskfritt. Syftet med den här studien var att undersöka ifall man kan ersätta transportlösningarna med ett fixativ som skulle medföra bättre morfologi i de fall som IF materialet måste tinas upp och användas för LM, men samtidigt erbjuda samma kvalitet på IF-signalen. Tre fixeringsmedel jämfördes med rutinmetodens 4 % formaldehyd; dels kommersiellt tillgängliga som Histochoice och HOPE (Hepes-Glutamic acid buffer mediated Organic solvent Protection Effect) och ett fixativ som är baserat på zinkjoner. Resultatet visade att när det gäller LM-undersökning på paraffininbäddat material så gav HOPE och Histochoice acceptabel morfologi av glomeruli. Vid upptinande av materialet följt av formaldehyd/paraffin, sågs fortsatt god kvalitet i den glomerulära morfologin, medan den tubulära morfologin var klart undermålig. Zn-fixering ledde till bubblor i cytoplasman vilket inte är acceptabel morfologi. I IF-analys gav alla fixativ negativ signal utom Zn-fixering, vilken gav en positiv signal. Det innebär att ingen säker diagnos kan ställas vid användning av de undersökta fixeringsmedlen som kan ersätta transportlösningar eller rutinlaboratoriet formaldehyd. Zn-fixativ såg lovande ut om det bortses från bubblorna, men detta behöver undersökas ytterligare i framtida studier