Jag kan alltså finns jag!

: Om praktisk kunskap i bild- och slöjdundervisningen på gymnasiesärskolans individuella program

Abstract

Den praktiska kunskapen synliggörs inte i lika stor utsträckning som den teoretiska,

och vikten av praktiska kunskaper för ungdomar med utvecklingsstörning

uppmärksammas sällan.

Uppsatsens syfte är därför att undersöka den praktiska kunskapen i praktisktestetiska

ämnen på gymnasiesärskolan samt att verka för att synliggöra denna

praktiska kunskap och dess mervärden. Uppsatsen ger en översikt av vad praktisk

kunskap är, vilka diskurser som finns kring praktisk kunskap idag, samt fakta om

utvecklingsstörning och särskola, och skapande i praktiskt-estetiska ämnen.

Genom att göra två semistrukturerade intervjuundersökningar, en med en grupp

pedagoger som undervisar i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan, och en

med 9 verksamhetsträningsprogramselever ville jag skaffa mig en uppfattning om

hur undervisningen ser ut i praktiskt-estetiska ämnen på gymnasiesärskolan idag.

Sammanfattningsvis kom jag fram till att skapande verksamhet på

gymnasiesärskolan ger eleverna glädje, bättre självförtroende och många olika

sorters kunskaper och färdigheter, viktiga både för nuet och vuxenlivet, och eftersom

många särskoleelever har begränsade möjligheter att uttrycka sig i tal och skrift är

det viktigt för dem att få uttrycka sig genom att skapa i praktiskt-estetiska ämnen.

Jag kom också fram till att det finns en tudelning mellan praktiska och teoretiska

ämnen på gymnasiesärskolan och att eleverna kan göra kunskapsvinster om

pedagogerna arbetar mer ämnesöverskridande. Vidare fann jag att många personer

med utvecklingsstörning har ett speciellt och personligt uttryck i sina alster.