Lipemi-interferens vid mätning av Hb på Sysmex XN-10 och HemoCue Hb 201+

  • Sebastian Andersson

Examensarbete: Kandidatexamen

Abstract

Anemi kan uppstå till följd av förlust av erytrocyter eller försämrad produktion av nya erytrocyter. För att upptäcka och följa upp patienter med anemi är det viktigt att korrekt kunna mäta hemoglobinkoncentrationen (Hb) i blodet. En vanlig metod för att mäta Hb-koncentration är fotometri i kombination med en kemisk omvandling. Liksom alla mätningar med ljus är dessa känsliga för turbiditet i provet. Lipemi är en vanlig källa till turbiditet som kan uppstå till exempel som följd av en fettrik måltid, diabetes mellitus, lever- eller njursjukdomar, alkoholism och vissa läkemedel. Olika instrumenttillverkare har olika metoder för att motverka interferensen av lipemi. Sysmex hematologi-instrument XN-10 använder en fettlösande bärarvätska i sin fotometriska kanal (HGB) och HemoCue mäter vid en andra våglängd som ska kompensera för turbiditet. Sysmex XN-10 har också en optisk kanal (HGB-O) som är till för att räkna retikulocyter genom att mäta deras nukleinsyra- samt Hb-innehåll men ger då också ett beräknat värde på Hb-koncentrationen i hela provet. Syftet med denna studie var att jämföra HGB och den HGB-O för bestämning av Hb-koncentrationen i helblod. Båda kanalerna jämfördes även med HemoCue Hb 201+ vid bestämning av Hbkoncentrationen i svårt lipemiska prover. Hb-mätning på plasma från motsvarande prover utfördes också för att undersöka om värdet motsvarade Hb-höjningen i de lipemiska proverna. Prover analyserade med både HGB och HGB-O på Sysmex XN-10 på klinisk kemi vid Skånes universitetssjukhus i Lund under november månad 2018 (n = 392) jämfördes med hjälp av Spearmans rangkorrelationskoefficient. Lipemi simulerades med fettemulsionen Intralipid i totalt 32 prover. Färdiganalyserade patientprover från föregående dag delades i ett lipemiskt prov med Intralipidtillsats och ett nollprov med tillsats av NaCl-lösning i en motsvarande volym. Differenserna mellan de lipemiska- och nollprovernas Hb-värden testades för signifikans med icke-parametrisk Wilcoxons teckenrangtest. Kruskal-Wallis samt Dunns's tester användes för att visa på signifikanta skillnader mellan de tre metoderna. Signifikansnivån sattes vid p < 0,05. Resultaten visade god korrelation mellan HGB - och HGB-O Hb-värden med ett Spearman korrelationsvärde på 0,982.  Jämförelsen av metoderna vid lipemi visade signifikant skillnad mellan nollprov och lipemiskt prov för HGB- (p < 0,001) men inte HGB-O (p = 0,11) på XN-10. HemoCue Hb 201+ visade också signifikant skillnad (p < 0,001) vid lipemi men med lägre median-värde än HGB och mindre spridning än HGB-O. HGB-O:s median-värde tydde på minst lipemipåverkan men spridningen av differenserna var stor. Spridningen av HGB-O resultaten kan bero på hemolys då endast intracellulärt Hb mäts i denna kanal. Resultaten i denna studie tyder på att HemoCue-metoden är den mest pålitliga vid Hb-mätning av lipemiska prover och därmed det lämpligaste komplementet till HGBmetoden

Tilldelningsdatum2019-apr-15
OriginalspråkSvenska
HandledareBodil Hernroth (Handledare), Christina Jönsson (Handledare) & Ann-Sofi Rehnstam-Holm (Examinator)

Utbildningsprogram

  • Biomedicinska analytikerprogrammet

Högskolepoäng

  • 15 hp

Nationell ämneskategori

  • Klinisk laboratoriemedicin (30223)

Nyckelord

  • hemoglobin
  • lipemi
  • interferens
  • sysmex xn-10
  • optisk kanal
  • hemocue hb 201+

Citera det här

'