Livsmedelsaktörernas syn på spårbarhet

Abstract

Inledning: Det är inte många områden som berör så många människor som livsmedel och livsmedelskonsumtion. Vi alla konsumerar olika livsmedel på ett eller annat sätt även om det är med mycket skiftande perspektiv. Det man konsumerar är heller inte statistiskt, utan förändras vid olika situationer som livet ger. Konsumtionen uppfyller olika behov hos olika individer och mycket påverkar ens val. Vägen från bonden till konsument blir allt längre som gör att konsumenter vill ha mer information om slutprodukterna för att kunna värdera produkten med sina referensramar.

Bakgrund: Livsmedel som produceras och säljs i affären ska betraktas som att de är självklara att konsumera säkert. Men på grund av tidigare matskandaler i Europa där spårbarheten har varit knapp samt en ökad medvetenhet hos konsumenterna ifrågasätts även säkerheten. Det förutsätts att den mat som produceras är säker att förtära.

Syfte: Syftet med arbetet var att beskriva hur olika livsmedelsaktörer ser på intern- och extern spårbarhet. EG förordningen syftar till att livsmedelsföretagen måste använda sig av extern spårbarhet genom att alltid kontrollera ett steg framåt och ett steg bakåt i livsmedelskedjan. Förordningen kräver dock inte intern spårbarhet.

Metod: Med en fenomenografisk ansats utfördes fyra stycken kvalitativa semistruktureradeintervjuer på plats och över telefon för att få fram djupgående information om livsmedelsaktörernas syn på spårbarhet.

Resultat: Resultatet indikerade på att livsmedelsföretagens syn på spårbarhet och intern spårbarhet var lika men att tillvägagångssättet var olika beroende på vilken del i livsmedelskedjan man tillhörde och verksamhetens utformning. Förordningen var inget märkvärdigt för företagen utan det var en naturlig del i företaget för att producera säkra livsmedel. Däremot fanns det utomstående krav att hålla sig ständigt uppdaterad, kund- och konsumentkrav, media och andra klimatförhållanden som var mycket mer omfattande än förordningen som företagen arbetade efter för att inte förlora viktiga kunder och konsumenter.

Diskussion: De utomstående kraven gentemot förordningen visade resultatet av att företagen gör mer än vad förordningen kräver. Vissa delar i livsmedelskedjan, i detta fall detaljhandeln/”retailers” ställde större krav på sina leverantörer som påverkade även andra företag som exempelvis levererar helhetslösningar och tjänster till dessa leverantörer till detaljhandeln.

Slutsats: I ett ständigt förändringsbart fenomen som spårbarhet håller företagen sig uppdaterade och arbetar hela tiden för nöjda kunder och konsumenter, som gör att de agerar mer än vad förordningen förespråkar. Tillvägagångssättet vid reklamationer, returflöden och tillbakadraganden visade att aktörerna var högst angelägna om kund- och konsumentförtroenden.