När räddningen slutar i självmord

: en studie om unga flyktingars självmordsbeteende i Sverige, utifrån personals erfarenheter i sociala verksamheter

Abstract

Bakgrund och syfte: Antalet flyktingar och ensamkommande barn ökar i Sverige och dessa människor tillhör en av de grupper som löper större risk att utveckla självmordsbeteende. Samtidigt nämns bristen på forskning inom ämnet av olika källor. Syftet med denna studie är därför att undersöka självmordsbeteende bland unga flyktingar i åldern 13 och 18 år i Sverige, från personals upplevelser i sociala verksamheter.

Metod: Vi har valt en kvalitativ ansats med sju narrativa intervjuer, ungefär en timme långa vardera och bandinspelade med diktafon. Intervjuguiden var semistrukturerad. Respondenterna i denna studie utgörs av en kurator, personal från två avdelningar inom barnpsykiatrin (BUP) och fyra olika hem för vård eller boende (HVB-hem) för ensamkommande barn och ungdomar.

Resultat och slutsatser: Intervjupersonerna hade uppfattningen att unga flyktingar har gått igenom mycket, förlorat sina familjer och erfarit svåra trauman och en besvärlig flykt till Sverige. Resultatet från insamlad data visade att personalen trodde att orsaken till självmordsbeteende är den långa väntan under asylprocessen, det trauma som de har upplevt och brist på socialt nätverk. Självmordsbeteende bland unga flyktingar var ofta tankar och självmordsförsök genom tabletter, självsvält, hängning eller genom att skära sig. Vi har uppmärksammat respondenters åsikter om att en koppling mellan självmord och att vara flykting är möjlig och att en kortare asylprocess kan bidra till att minska självmordsbeteende bland unga flyktingar.