Någon måste dö för att jag ska överleva

: Patienters upplevelse av att vänta på organtransplantation

Abstract

Bakgrund: För många svårt sjuka patienter med organsvikt är organtransplantation deras enda chans till ett bättre och längre liv. Till följd av stora förändringar och framsteg har transplantationen utvecklats, men bristen på organ är global och beror på allmänhetens inställning. Förlorad kontroll är den mest centrala upplevelsen och upplevelsen av oförutsägbarhet och osäkerhet under väntetiden. Lagar och författningar som styr organdonation och organtransplantation ser olika ut i världen. Sverige har en samtyckeslag som betyder att personen är positivt inställd till donation, men närstående har vetorätt och kan motsätta sig ingreppet. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av att vänta på organtransplantation. Metod: En litteraturstudie med induktiv ansats som omfattas av tolv artiklar varav en kvantitativ. Databaserna Cinahl Complete och PubMed användes. Genom hela gransknings- och analysprocessen användes Polit och Becks niostegsmodell. Resultat: Fyra kategorier framkom: ”fysiska symtom”, ”den psykiska upplevelsen av att vänta”, ”copingstrategier” och ”sociala begränsningar”. Diskussion: Två huvudfynd framkom; det första beskriver fysiska symtom som genererar sociala begräsningar och det andra beskriver hur patienterna utvecklar copingstrategier, för att hantera den psykiska upplevelsen av att vänta. Dessa diskuteras med stöd från annan forskning och Antonovskys förhållningssätt KASAM.