Skogsdynamik på hällmarker på Sotenäset i Bohuslän:fallstudie Åby säteri

Abstract

Åldern på borrprover från tall (Pinus sylvestris) på utvalda hällmarksberg belägna på Åby säteris gamla utmarker studerades enligt en årsringsanalys (korsdatering med pekår, se t.ex. Niklasson, Zackrisson & Östlund 1994) i syfte att undersöka trädsuccessionen i lokal skala. Enligt Fries (1951, 1958), som studerade skogssuccessionen i Sotenäs genom pollenanalyser och historiska källor var hällmarkerna kala fram till mitten av 1800-talet p.g.a. hårt skogsutnyttjande (Fries, 1958, s. 43). Även Lindner (1935) beskriver regionalt hällmarkerna som skogslösa under samma tidsperiod. (Lindner 1935, s. 159-165).Resultaten från borrningarna visar att merparten träd grodde under perioden 1800-1850 med en topp i föryngringen på 1860-talet. En jämförelse mellan tillväxten av de borrade äldre träden och unga tallar från både öppen och sluten skog, visade att de borrade träden troligtvis vuxit i relativt öppna förhållanden, men att hällmarksbergen dock har haft en viss skogsvegetation även innan 1800-talet, vilket indikerar ett avtagande av den tidigare skogsdecimeringen och en␣ökande skogsföryngring på hällmarksutmarkerna kring Åby säteri nästan 100 år tidigare än vad både Fries och Lindner beskriver. Säteriverksamheten kan ligga till stor grund i detta då skog kunde hämtas på annat håll.