Socialt och emotionellt lärande som redskap

Abstract

Denna studie syftar till att undersöka hur pedagogerna upplever att en kompetensutveckling i socialt och emotionellt lärande - SEL påverkar deras vardagsnära praktik och barnen/eleverna. 221 pedagoger verksamma inom förskola och skola deltar i studien. Med hjälp av en mixad metod samlades kvantitativ och kvalitativ data in. I inledningen och bakgrunden problematiseras kunskapsläget och SEL definieras. Tidigare forskning redovisas grundligt utifrån socialt och emotionellt lärande i förhållande till hälsofrämjande och förebyggande arbete, pedagoger, barn/elever samt barn i behov av särskilt stöd. Engeströms teori om expansivt lärande tillsammans med tidigare forskning om SEL används i resultatanalysen. Studiens resultat visar på samband mellan pedagogers och barns/elevers sociala och emotionella kompetens och relationella kompetens. Pedagogerna beskriver att de har fått bättre förståelse för barns beteende, fått en samsyn och ett gemensamt språk, och blivit bättre på att arbeta inkluderande och göra anpassningar utifrån barnens/elevernas behov. Pedagogerna redogör för hur barnen/eleverna klarar rutinsituationer bättre utifrån omgivningens förväntningar. Barnen och eleverna upplevs också ha utvecklat en bättre självkänsla och självförtroende utifrån att de oftare lyckades i samspel med andra och att de blev sedda och bekräftade utifrån sina behov. Uppsatsen avslutas med förslag på vidare forskning och förhoppningar.